Du är här:Start > Blogg

2 nov fredag

Tankar från pastorn - Den tynande lågan släcker han inte

Jes 42:3.

Med mörkret kommer också behovet av att tända ljus. Under allhelgona
tänder vi särskilda ljus: ljus för dem vi saknar och för dem som har gått före oss. Under julen tänder vi ljus för friden och hoppet och för det nyfödda barnet i krubban. Och lite längre fram, vid Kyndels-mässodagen, är ljuset som brinner symbolen för uppenbarelsen.

Den brinnande lågan har ett starkt symbolvärde för oss. Den hjälper oss att konkretisera det vi bär på av längtan, av sorg och av hopp. När vi tänder ett ljus ger det oss känslan av att ändå kunna "göra något", i en till synes hopplös situation. Det är som att vi med ljusets hjälp riktar en strålkastare mot himlen, en nödraket till Gud. "S.O.S. Här är jag! Se mig, och hör min bön."

I Uppenbarelsebokens åttonde kapitel kan vi läsa om hur alla de heligas böner stiger med röken från rökelsekaret upp till Herrens tron. Undermedvetet kanske det är samma bild som vi bär med oss när vi tänder vårt ljus: att Herren vet vad just det ljuset symboliserar, och vårt hjärtas bön förs med röken inför Herrens ansikte.

I Bibeln är också elden, lågan, en bild för Gud och Guds närvaro. I templet i Israel brann ständigt en låga som ett uttryck för Guds närvaro, och inte sällan väljer Gud att uppenbara sig och sin vilja just genom eld. Att då i den mörkaste natt välja att tända sitt ljus är därför en kraftfull manifestation av tro och av hopp. Det är inte att "gripa efter ett halmstrå", det är att luta sig mot tron och mot Herren, som mot en klippvägg. Att tända sitt ljus är att våga falla, och att upptäcka att man är buren.

Med önskan om Guds rika och ljusa välsignelse!
- Johanna Fredrixon

2 nov fredag

Vi har haft det så bra

Jag träffar studenterna och jönköpingsborna Alexander Herbertsson, 23 år, Martin Jonliden, 24 år, och Erik Gerhardsson, 23 år, över en lunch i centrala Jönköping för ett samtal om studierna och livet.

Alla tre har de senaste åren flyttat hemifrån och påbörjat en ny tillvaro i en ny stad. Det har nu gått några år sedan studenten och vi pratar om hur livet ser ut idag, jämfört med för bara några år sedan. Det är roligt att höra att alla tre verkar nöjda med sin tillvaro och beskriver att de trivs med både studier, fritidsaktiviteter och staden de bor i. De lyfter också alla fram vikten av goda vänner, både de vänner som de har kvar från uppväxten och de nya som de lärt känna under tiden i Jönköping.
- Det mesta är väldigt bra, säger Erik.
Jag frågar om de tror att deras 15-åriga jag skulle blivit förvånade om de fått höra om hur livet skulle komma att se ut knappt tio år senare, och det svarar de alla tre "Ja!" på, med bestämdhet. Martin läser idag till gymnasielärare i historia och religion. Erik studerar internationella relationer och Alexander läser till byggnadsingenjör.
- Jag var ju säker på att jag skulle vara fotbollsproffs, säger Alexander.
- Men det är du ju! invänder Martin och Erik. Du är i alla fall den bästa av alla oss här vid bordetÄ säger de och tittar på varandra och flinar.
- Jo, men jag skulle ju vara utomlands, tjäna miljarderÄ Men jag tror kanske ändå att jag hade en baktanke om att bli ingenjör redan då.
- Jag hade nog inte trott att jag skulle vara så trygg i mig själv som jag är idag. I tonåren var man så osäker, säger Erik. Att jag sen skulle landa på en så trygg plats och vara så trygg i mig själv skulle nog förvånat mig.
- Jag hade aldrig trott att jag skulle läsa till lärare, inte en chans, fyller Martin i. När jag var 15 hade jag bara fotboll i huvudet, och dataspelÄ

Jag frågar om de har något råd till en person som just nu står inför att sluta skolan och påbörja sitt vuxna liv. Det är ju inte helt ovanligt att man kan känna en viss oro och vilsenhet när man inte riktigt vet hur allt ska bli och vad man vill göra av sitt liv.
- Ta det lugnt! säger Martin med eftertryck. Det är verkligen ingen stress. Bara gör det som känns rätt.
- Det är viktigt att våga testa på olika saker, säger Erik. Och att våga misslyckas. Alla är så olika och det är svårt att veta vad som passar en själv innan man har provat. Många kommer att ge dig råd och tycka en massa saker, men man kan inte veta själv vad som är rätt förrän man har provat.
- Det tror jag att jag kan ångra lite. Att jag varit så inriktad på vad jag ska göra. Även om det känns bra nu hade jag kanske velat testa på lite mer, säger Alexander.

Innan vi avrundar vårt samtal frågar jag killarna om det är något särskilt som de tar med sig från sin uppväxt i församlingen och ingarpsbygden; något som de har nytta av i livet som det ser ut idag.
Alla tre menar att de har fått med sig värderingar från uppväxten som de bär på än idag; synen på allas lika värde och att försöka möta människor med ett öppet sinne oavsett vem de är.
- I kyrkan har man lärt sig att kunna prata med alla och ha en vänlig inställning till alla, både äldre och yngre, säger Martin.
Men alla tre lyfter också fram baksidan med en väldigt trygg och tajt gemenskap i bygden och i kyrkan; något som de upplever också kan leda till instängdhet.
- Givetvis har man fått med sig jättemycket under uppväxten i kyrkan, men vi har nog varit ganska stängda och ibland haft svårt att ta in nya människor, säger Alexander.
- Ja, det är nog något man kan jobba på mer och våga vara lite mer "open minded", fyller Erik i.
Men även om allt inte varit rosenskimrande så säger alla tre att de tror att de kommer att flytta tillbaka till bygden längre fram i livet.
- Vi har haft det så bra, och har nog tagit med oss mycket som man inte tänker på... säger Alexander.
- Jag tror kanske att vi till stor del är där vi är idag på grund av den uppväxten och den tryggheten vi har fått, avslutar Martin eftertänksamt.

/Johanna Fredrixon

2 nov fredag

Missionsrådet berättar

Klädinsamling i vår, sista till Estland

Jag vill starta med att säga att klädinsamlingen än en gång åkt iväg från Ekenässjön, men också berätta att den insamling vi har i april i vår, är den sista vi ordnar till Estland. Hela projektet Brobygget kommer troligtvis att avslutas på en gudstjänst den 9 mars 2019 i Nässjö.
Tack vare att landet fått bättre ekonomi och Unionskyrkan klarar att driva sin verksamhet utan vårt stöd, känns det naturligt att upphöra med den insatsen. (Erikshjälpen fortsätter skicka varor till den estniska second hand-verksamhet.) Men vi hoppas att kontakten mellan kyrkorna i länderna ska fortsätta.

Kyrkport till Kiviöli
En sista satsning ska vi på Höglandet ändå göra och det är att hjälpa en församling med en kyrkport till sin nybyggda kyrka. September 2012 hade vi besök av pastorsparet Albina och Iurii Sider från Kiviöli (nordöstra Estland) som berättade om sitt arbete i församlingen med 7 medlemmar. Nu har de alltså byggt en kyrka, men inte haft råd med dörr utan har bara en skiva för ingången. Insamling kommer att ske vid årsmötet.

Världens Barn
Traditionsenligt har vår församling också i år hjälpt till med insamling till Världens Barn. Vi fick in 4 775 kr i våra bössor när vi stod på ICA. Det är mindre än förra året, men det finns ju så många fler sätt att skänka på än bara med kontanter. Förra året skänkte varje eksjöbo 8,15 kr och i år var siffran 9,31 kr. Bra jobbat alla i Eksjö kommun! Vi kom på plats 45 i Sverige (av 290 kommuner).

Kyrkornas Globala vecka
Årets upplaga av "Kyrkornas Globala vecka" äger rum 18 Ä 24 november och temat i år är "Vem får höras Ä Kyrkornas roll för en hållbar värld". Man vill lyfta fram vilken betydelse demokrati och civilsamhälle har för att vi ska nå en hållbar värld för alla, samt den viktiga roll kyrkorna har i det arbetet.
I mer än tio år har den demokratiska utvecklingen gått bakåt i fler länder än den gått framåt. Till exempel mördades 74 journalister 2017.
Runt om i vårt land kommer kyrkor att aktualisera de här frågorna. Kanske också vår kyrka?!

Missionsauktion Ä Hälsa för alla - i Kongo
Trots att det är 18 grader ute när jag skriver detta är det snart dags för missionsauktion. Som vanligt kommer 10 % av auktionens behållning att gå till någon missionssatsning och ända sedan 2010 har det varit projektet Brobygget i Estland. I år blir det, som du förstår, ändring på det.
Vi i missionsrådet föreslår, efter tips från flera håll, "Hälsa för alla Ä i Kongo". Detta är ett projekt som Equmeniakyrkan driver och några exempel på vad insatserna används till är utrustning, mediciner, solenergi till sjukhus och kompetensutveckling av sjukvårdspersonal. Definitivt beslut tas av styrelsen i slutet av oktober. Foldrar med utförligare information om projektet kommer att delas ut i kyrkan. Tilläggas kan också att sjukvårdsmaterialet som Flitiga fingrar producerat i många år skickas till Kongo via Equmeniakyrkan.

Låt oss sprida hop
Equmeniakyrkans internationella insamling heter i år "Låt oss sprida hop". Ja, det är felstavat men det är meningen. Att få gå i skolan är en mänsklig rättighet. Utbildning ger möjlighet till ett självständigt liv och en tryggare framtid. Det är den säkraste vägen ur fattigdom och möjlighet att styra över sitt eget liv. Våra gåvor kommer att gå till barn och ungdomar i fattiga och krigsdrabbade länder, men också till vuxna som vill utbilda sig till pastorer. Tillsammans ska vi hjälpas åt att sprida hopp till jordens yttersta gräns.

Internationellt nyhetsbrev
Equmeniakyrkan har ett internationellt
nyhetsbrev med aktuell information. Det senaste från september finns att läsa på anslagstavlan i kyrkan.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

29 aug onsdag

Tankar från pastorn - Domedagsprofet? Nej, men jag är allvarligt talat riktigt rädd

Sommaren 2018 var speciell. Härlig på många sätt, och jag har fått fler minnen att spara i skattkistan. Soliga frukostar under äppelträdet, bad i hav och sjöar och långa ljusa, ljumma kvällar. Men alla de goda, soliga dagarna lämnade ändå en fadd smak efter sig. Bränder, torka, vattenbrist, foderbristÄ

I slutet på sommaren publicerades en uppmärk-sammad artikel i tidskriften PNAS, där forskare beskriver ett skrämmande framtidsscenario om effekterna av den globala uppvärmningen. Där kan man läsa om risken för olika kedjereaktioner som kan sättas i rullning om temperaturerna i världen fortsätter att stiga. Om permafrosten tinar frigörs ännu mer av växthusgasen metan, om regnskogarna försvinner frigörs all den koldioxid som träden lagrar, vilket i sin tur gör att hastigheten med vilken temperaturen stiger ökar lavinartat. Risker som detta medför är katastrofala och kommer i längden att leda till att en stor del av vår värld blir obeboelig. Flyktingströmmar och humanitär kris, svält och konflikter är högst troliga följdverkningar av ett sådant scenario.

Vi har kanske levt i föreställningen att detta med global uppvärmning är något som eventuellt ligger väldigt långt fram i framtiden, eller i alla fall att det framför allt kommer att drabba andra, långt där borta, och inte oss här i norr (varför nu det skulle vara bättreÄ?). Men sommaren har visat oss att klimatförändringarna innebär stora svårigheter för oss alla Ä här, och nu. Man förutspår att foder-bristen som drabbat svenskt jordbruk denna sommar kommer att ge följdverkningar för flera år framöver, och vi kan ju bara föreställa oss vad som händer om nästa sommar blir lika svårÄ

Vår värld har gått igenom många kriser - svältkatastrofer, översvämningar, världskrig. Men jag tror att klimatkrisen är mänsklighetens stora ödesfråga. Gör det mig till en domedagsprofet? Nej, för jag tror fortfarande att det finns hopp - men jag kan allvarligt talat säga att jag är riktigt rädd.

Frikyrkofolket har under 150 år slagit vakt om moralen Ä för medmänniskans skull. Under väckelsen handlade det om alkoholen; man såg hur familjer splittrades och hur liv slogs sönder av alkoholens följdverkningar och det var då en självklarhet att ta tydlig ställning mot missbruket. Att vara mot alkohol var synonymt med att vara kristen. Men om vi ser oss omkring idag Ä vilka är de stora frågor som orsakar medmänniskan ett stort lidande? Och var är frikyrkofolket med sin starka moraliska kompass i dessa frågor?

Vi är kallade att vara ljus och salt i den här världen. Vi är ett heligt prästerskap, kallade att predika hopp och peka ut en riktning framåt. Det gäller också, eller kanske i synnerhet, frågan som rör klimatet. När kommande generationer ställer oss till svars, eller Vår Far i himlen, och frågar oss Ä Vad gjorde ni? Så hoppas jag att vi rakryggat kan svara: Vi gjorde allt vi kunde!

I höst är det val i vårt land; ett viktigt val. Men kanske är de allra viktigaste valen de vi gör varje dag; i matbutiken, inför semesterresan, när vi ska transportera oss, när vi värmer upp vårt hus eller slänger vårt skräp. Alla de där "små" valen, som ändå sammantaget visar på en livshållning, visar på vad vi tror på, vad vi hoppas på och vilka vi vill vara. Man kan hävda att de små besluten är verkningslösa i det stora sammanhanget. Det som behövs för att förändra klimatet är kraftfulla, globala politiska beslut. Givetvis är det så.
Samtidigt strider det mot vår tro att säga att de små handlingarna, de små besluten är betydelselösa. Vi tror på en levande, närvarande Herre Ä en Gud som kallar oss att vara hans händer och fötter på jorden, i stort som i smått. Och vi är övertygade om att den goda handlingen, gjord i kärlek, breder ut Guds rike på jorden. Därför spelar ditt bidrag roll. Ditt val spelar roll. Valet i matbutiken, hos bilhandlaren, vid sopstationen, vid valurnan. Det spelar roll för klimatet. Det spelar roll för din nästa. Det spelar roll för kommande generationer. Det spelar roll för vår Far.


/Johanna Fredrixon

29 aug onsdag

Missionsrådet berättar

En ovanlig sommar är snart till ända och vi känner nog många att riktigt så här varmt och torrt behöver det inte vara. Nedan kan du läsa om att även Afrika har torka medan Japan har översvämningar. Hänger det ihop? Har Overshoot Day något med detta att göra? Kan jag göra något?

Earth Overshoot Day, ("Jordens totala årskvot för förbrukning av naturresurser" förklaring från Wikipedia), kommer tyvärr lite tidigare varje år. I år hade vi förbrukat årets förnybara resurser den 1 augusti, vilket är två dagar tidigare än i fjol.

Svenska Overshoot Day inträffade redan den 28 mars. Då hade vi i vårt land gjort slut på årets resurser. Vi lever som om vi hade fyra planeter.
Ett sätt att minska på resursslöseriet är att skänka eller handla i andra hand. Vi har bland annat Prylladan.

Det är också dags för höstens klädinsamling till Estland. Från onsdagen den 3 oktober till och med tisdagen den 9 oktober kan du som vanligt lämna skor och kläder i hästtransporten vid kyrkan. Tänk på att det du ger vidare håller så bra kvalitet så du själv skulle kunna tänka dig att köpa de blivande varorna. Packa dem i kartonger eller sopsäckar.

Apropå second hand så upptäckte jag vid en titt på Erikshjälpens hemsida något jag inte vetat - Erikshjälpen har börjat med e-handel. Nu kan man sitta hemma vid datorn eller mobilen och hitta allt från snöskyffel till aftonklänning. Precis som klädinsamlingen bidrar den här handeln till bättre miljö samt pengar som går till sociala och humanitära insatser.

Ett annat välkänt sätt att hjälpa barnen på vår jord är att skänka pengar till Världens Barn-kampanjen. Den går av stapeln månadsskiftet september-oktober. Som vanligt kommer det att hända mycket både i TV, radio och vår bygd. Livet är inte rättvist men vi kan alla hjälpas åt att göra det lite bättre.
På årets scoutläger gick insamlade medel till Organisationen Smile. Endast 6,3 % av de barn som föds med läpp-, käk- och gomspalt och bor i den fattigaste tredjedelen av vår värld får hjälp med operation. Insamlingen under lägret på Mosshemmet gav några barn och deras familjer nytt leende och liv.

I Mali, Bukina Faso, Tchad och Mauritius råder extrem torka, skriver Diakonia den 19 juli. Diakonia har samarbetspartner som arbetar där med humanitära insatser. Det delas ut livsmedel, särskilt till barn, men även foder till boskap. Man försöker också tänka ut lösningar som ska skydda länderna i framtiden genom att till exempel bygga dammar. Det går självklart att skänka pengar via Diakonia även hit.

På Equmeniakyrkans hemsida hittade jag en artikel från 12 juli. Japanmissionären Eva Larsen berättar om hur Japan än en gång drabbats av en naturkatastrof. Här fick de för mycket regn och minst 180 personer har omkommit på grund av översvämningar. Eva ber oss hjälpa till i bön för de drabbade, och för Equmeniakyrkans samarbetskyrkor Ä att de ska kunna göra en insats.

Slutligen vill jag tala om att Open Doors som funnits i över 60 år och i Sverige 10 år, firar detta den 15 september i Örebro.
Deras målsättning är:
- att stärka och uppmuntra den förföljda kyrkan.
- att förbereda och utrusta den hotade kyrkan.
- att upplysa och motivera den fria kyrkan.
Stöd Open Doors. Om du inte vill eller kan bidra ekonomiskt, så kan du be för arbetet.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

11 jun måndag

Tankar från pastorn - Det här med att få något att växa

Men så blir det som det blir, samma visa varje år. De där små fröna som jag så noggrant satte ner i jorden blir det sällan så värst mycket avÄ
Ogräset växer och frodas, men var är smultronen? Luktärtorna och krassen? De fem små jordgubbarna som till slut tittar fram är små och äts upp i ett nafs av små barnmunnar, och så står jag där på Ica som vanligt och plockar på mig i fruktdisken. Besvikelsen breder ut sig och självförtroendet vad gäller odling får sig en törn. Samma visa varje år.

Men varför? Det verkar ju så lätt! När jag läser i böcker om odling och googlar olika växer så verkar det vara den enklaste saken i världen.
"Sätt fröet i jorden, vattna rikligt. Bli belönad.". Men riktigt så lätt kanske det ändå inte är när allt kommer till kritanÄ Jag börjar sakta men säkert förstå att det nog behövs lite mer än så. För hur ser jordmånen ut, som fröet sätts ned i? Och hur är det egentligen med omsorgen och ihärdigheten, finns den? Att så är väl en sak, men att rensa, sköta och vårda, ja, det kräver kanske ett större mått av engagemangÄ

Jag drar en parallell till det andliga livet. Kanske kan man se samma mönster vad gäller växt även där? Att så och sätta frön går väl an, det gör man vid enstaka tillfällen. Men att hålla ut i daglig vård och näring kan vara svårare.

Psalmisten skriver i psalm ett: "Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare, utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten Ä det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen."

Strax är sommaren över oss och det kommer att ges gott om tillfällen till sådd. Möten, guds-tjänster, läger, bra poddar i lurarna när vi ligger i hängmattan eller klipper gräset. Guds ord som sås i våra hjärtan och rör vid våra liv. När det sker får vi vara tacksamma och glädjas! Men vi får också påminna oss om att allt detta kräver fortsatt vård och omsorg för att det ska få växa, bli livskraftigt och bära frukt också under tiden som kommer. Vi behöver umgås med det där ordet som blivit sått inom oss, ofta och intensivt. I våra tankar, i våra böner och i samtal med andra. Där och då kommer vi också att få skörda. Den solmogna goda frukten ges åt den ihärdige och kan sällan stressas fram. Sakta men säkert är det något som jag börjar att förstå. Det gäller både den andliga växten och den i min trädgård.

Jag ber att sommaren ska få vara en tid för sant växande, för dig och för mig och i vår församling. En tid när det goda Ordet kan få slå rot och växa sig kraftigt. Med Guds hjälp och ett visst mått av beslutsamhet vågar jag mig på det igen. Här ska det odlas!

/Johanna Fredrixon

11 jun måndag

Missionsrådet berättar

Så har vi ännu en gång deltagit i World Fairtrade Challenge.

7-9 maj inföll evenemanget och ett tjugotal länder i världen deltog, då man ordnar fika med minst en Fairtrademärkt produkt. (Förra året fikade över 2 miljoner människor.)
Något över 200 personer fikade i anknytning till vår kyrka och vårt Fairtradecafé. I år fick vi nämligen räkna med kyrkkaffet den 6 maj också.

Överskottet från caféförsäljningen Ä drygt 6000 kr Ä har skickats till Diakonias vårinsamling. Den går i år till rohingyska barn i flyktingläger i Bangladesh. Med hjälp av teater, lek och utbildning får barnen möjlighet att bearbeta sina hemska upplevelser och åter hitta glädje och trygghet.
Sedan augusti 2017 har över 650 000 rohingyer flytt från Burma till flyktingläger i Bangladesh. (Hela folkgruppen var 3 miljoner.) Rohingyer är en statslös, muslimsk minoritet i Burma som fördrivits. Förföljelsen kunde innefatta mordbränder, våldtäkter och till och med mördande Ä ofta framför ögonen på barnen. Därav Diakonias vårinsamling.

Om du ytterligare vill stödja dessa barn, kan du skicka in en gåva till Diakonia, bg 903-3044 eller swisha 90 3304 4. Märk ditt bidrag "Katastroffond".

Vårens klädinsamling packades på lastbil den 22 maj och transporterades över till Estland. Tack alla som bidragit och jobbat!

Flitiga fingrar och Gubbfixarna har även i år ordnat så att resursmaterial (bandage och barnkläder med mera) kommit iväg till Kongo. Behovet är tyvärr stort i den här mycket oroliga delen av världen.

Nya Prylladan har åter igen slagit upp portarna för sin försäljning. Se efter om ni har något hemma i era gömmor som ni vill skänka dit. Det mesta går att sälja. Se också efter om du har möjlighet att jobba något eller några pass. Prata med Agneta Johansson eller någon annan i Prylladegruppen.

Överskottet från försäljningen kommer att delas upp på följande sätt:
14 % Katastroffond (Akut aktuell insats. Till exempel jordbävning)
14 % Läxhjälp till romska barn i Rumänien
28 % Missionsprojekt som drivs av Equmeniakyrkan (Projektet inte bestämt nu när jag skriver detta)
14 % Lokal social stöttning
30 % Bygg- och reparationsfond för Missionskyrkan

Open Doors uppmuntrar och uppmanar oss att be för muslimer just nu under ramadan (15 maj Ä 14 juni). Bönerna kan förändra både dem vi ber för och oss. Under ramadan är många muslimer mer öppna för tilltal från Gud och många människor har mött Jesus och fått sina liv förändrade. Vi kristna som ber kan också förändras och till exempel få extra kärlek till dem vi känner som är muslimer. Mer information finns på Open Doors hemsida.

Ta också med Erik Gerhardsson i dina böner. Han ska åka till Tanzania och delta i barnhemsbygge via organisationen ECONEF.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

10 apr tisdag

Tankar från pastorn - Jesus inför rätta

Nästan varje gång vi närmar oss påsk tänker jag på den allra första tentamen jag fick vara med om vid pastors-utbildningen på Lidingö i början av 70-talet. Jag var så nervös trots att det bara var en enda bok som låg som grund för tentamen. Det handlade om Josef Blinzlers bok: "Jesus inför rätta".

Det var första gången jag äntligen började förstå något av djupet i Jesu liv, hans död och uppståndelse. De fyra första böckerna i nya testamentet berättar om Jesu liv.
Matteus, Markus och Lukas är väldigt samstämmiga i sina berättelser.

Men Johannesevangeliet ser lite annorlunda ut. Johannes berättar om Jesu liv utifrån en mall där Jesus gör sju resor upp till Jerusalem. Han låter Jesus göra sju tecken eller under för att visa sin gudomlighet. Han låter Jesus hålla sju tal. Men han låter oss också upptäcka det starka sambandet mellan den judiska trons påskfirande och vad det betyder att Jesus dör för vår skull.

Det som bland annat blev så starkt för mig var likheten mellan Israels uttåg ur Egypten och det Jesus betyder för min räddning. När judarna varje år på Jesu tid samlades till påskhögtid och åt påskalammsmåltiden gjorde man det till minnet av Guds frälsningsgärning när han förde Israels folk ut ur Egypten.

Än idag firar judar påsk till minne av uttåget ur Egypten. Texter, böner och sånger har utvandringen i centrum för högtiden. Påsk ska firas som om att man själv gått genom Röda havet.

Även på Jesu tid var måltidens rätter en påminnelse om utvandringen. Påskalammet påminde om lammets blod som frälst Ä räddat - Israels barn under den första påsknatten. Det osyrade brödet vittnade om att man inte hann baka syrat bröd eftersom det var så bråttom att lämna Egypten.
Fruktmosets färg skulle leda tankarna till den halm man blandade i den lera som Israels barn använde för att göra tegel vid sitt slavarbete. De bittra örterna skulle påminna om de bittra tårar folket fällde över sitt elände i Egypten. Allt detta visar vilken central ställning utvandringen hade i judens tro.

När de första kristna samlades till sin måltid - nattvarden - inte bara vid påsken utan under hela året, var det inte uttåget som stod i centrum, frälsningen, räddningen ut ur Egypten. Det var en ännu större frälsningsgärning - Jesu död och uppståndelse - som befriade mänskligheten från fångenskapen under synd och död.

Varje år under fastan och passionstiden följer kristenheten världen över steg för steg evangeliernas redogörelse för den kedja av händelser som skulle sluta med korset på Golgata kulle. Ingen annan händelse i mänsklighetens historia har kommit i närheten av att behålla sin aktualitet genom tiderna.

Allt gott!

/Sven Holmqvist

10 apr tisdag

Missionsrådet berättar

Klädinsamling
Ett säkert vårtecken är när det är dags för klädinsamling till Estland. Du kan som vanligt lämna hela och rena kläder samt skor i gott skick. Fredagen den 20 april till och med torsdagen den 26 april står häst-transporten vid "Stallet" bredvid kyrkan. Glöm inte att lägga dina saker väl packade i sopsäckar eller kartonger.

Det är positivt att Estland blivit ett land med bättre ekonomi, men Jael Puusaag från Estland som besökte kyrkan den 11 mars och dialogpredikade med Joel, uttryckte sin oro för att invånarna i Estland inte har samma behov av Gud längre, när allt blir lättare. Trots det uppmuntrar hon oss att stödja "Friends to friends" second-hand-verksamhet dit vår insamling går, eftersom esterna har stort förtroende för de kristna secondÄhand-butikerna. Då de vet att pengarna går till hjälpverksamhet och inte till till exempel privat alkoholkonsumtion.

Fairtradefikadagen
Nytt förra året var att Fairtradefikadagen flyttats från oktober till maj månad. Där ligger den kvar i år och vi i vår församling kommer att uppmärksamma det både söndagen den 6 maj och onsdagen den 9 maj. På söndagen blir det vanligt kyrkfika med lite extra fokus på Fairtrade och på onsdagen kör vi repris på förra årets Fairtradecafé. Då kan man komma till kyrkan mellan klockan 14.30 och 16.30 för vanligt fika medan det efter klockan 16.30 även finns möjlighet att köpa tacobuffé.
Kom och delta i årets Fairtrade Challenge och som vanlig ska scouterna baka till "kalaset" (se mer på Anslagstavlan).

Val 2018 och Barnens tankesmedja
2018 är det dags för val här i Sverige. Runt hela vår jord känns det just nu som om det är ett hårt debattklimat, populism ökar och demokrati och mänskliga rättigheter ifrågasätts. Vi behöver hjälpas åt för att inte demokratin ska försvagas och mänskliga rättigheter hotas. Equmeniakyrkan, Svenska Alliansmissionen, Diakonia och Bilda arbetar tillsammans för att skapa opinion för en politik som sätter mänskliga rättigheter först.

För att öka barns delaktighet och inflytande i samhället har Diakonia lanserat "Barnens tankesmedja". Det är en plats där barn kan prata om mänskliga rättigheter och smida planer för att förändra världen. Barnens smarta och kluriga frågor kommer att skickas till politiker. Om du har barn, arbetar med barn eller till exempel är ledare, kan du gå in på barnenstankesmedja.se och ladda ner material.

Jag vill avsluta med ett citat ur tidskriften EQUMEN nr 3 2017. Missionären Petter Hermansson som jobbar i Ecuador har en skön syn på vårt kristna uppdrag. Hans uppmaning är
Ä Nu kör vi, nu förändrar vi det i världen som fortfarande är galet.

/Eva Karin Themar, Missionsrådet

9 feb fredag

Missionsrådet berättar

Missionsrådet berättar


Söndagen den 12 november 2017 inträffade en kraftig jordbävning i norra Irak, nära gränsen till Iran. Minst 540 människor miste livet och massor av andra blev utan hem. Via ett upprop på Facebook kunde de som ville stötta Alex och Daniels släktingar och hembygd. Vår församling har skickat 3 000 kr till de drabbade via Röda Korset. Pengarna togs från 2017 års intäkter i Prylladan.

Efter senaste Missionsauktionen kunde drygt 14 000 kr sändas till Estland. Glädjande nog kan jag berätta att läget i Estland utvecklas positivt. Kyrkorna växer då människor kommer till tro och döps. Dessutom är inte de ekonomiska behoven lika stora som för tio år sedan då vi startade projektet Brobygget. Men än har inte projektet avslutats utan det blir klädinsamling som vanligt, i april.

Annandag jul fylldes Missionskyrkan traditionsenligt av människor. Vi fick höra Emma och Martin Vilhelmsson berätta om sitt missionsarbete i Tchad. Dessutom samlade vi in pengar till "Tänd ett ljus" Ä Equmeniakyrkans mission.

Equmeniakyrkan är tillsammans med Svenska Alliansmissionen huvudmän för biståndsorganisationen Diakonia som bärs av kristna värderingar. Diakonia arbetar tillsammans med lokala organisationer för att långsiktigt ändra livet för de mest utsatta människorna i världen, mot fattigdom, förtryck och våld. Vår hjälporganisation finns i drygt 30 länder och har flera hundra lokala samarbetsorganisationer.
Om du skulle vilja ha Diakonias nyhetsbrev med korta och inspirerande inblickar i arbetet, kan du gå in på Diakonias hemsida eller prata med Eva Karin. Du kan stötta arbetet genom att ge högtids- eller minnesgåvor, eller allra helst genom att bli månadsgivare.

I kyrkan utanför köket vid serveringsbänken finns vår lilla "Fairtradeshop". Just nu går det att köpa kaffe och te där. Om du har funderingar om varorna eller önskemål om utbudet kan du prata med Anna Rydsmo eller Eva Karin Themar. Genom att välja fairtrade bidrar du till att odlare och anställda, av egen kraft, kan förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.

Ny "World Watch List" från Open Doors kom ut den 10 januari. Listan visar de 50 länder i världen där det är svårast att vara kristen. De fem översta länderna är Nordkorea, Afghanistan, Somalia, Sudan och Pakistan. Nordkorea toppade även i fjol och de fyra följande länderna fanns högst upp, fast i något annan ordning.
Nya på listan är Nepal och Azerbajdzjan men de två länder där det ändrats mest till det sämre är Libyen och Indien. Minst 3 066 i världen dödades på grund av sin kristna tro. Open Doors uppmanar oss att be, ge samt agera och på så sätt stötta våra kristna syskon på jorden.

Till sist vill jag bara uppmuntra dig som mötesledare att titta i predikstolen. Equmeniakyrkans förbönskalender ska ligga där. (Om inte, säg till undertecknad.)

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.