Elin svarar ...
Du och din man tog initiativ att starta en bönegrupp/hemgrupp, varför det?
Tanken föddes ur en längtan att fördjupa livet med Jesus. Att ha en gemenskap med andra troende och att odla en livsstil där man blir beroende av och finns till för varandra. Att låta det som är mina vänners längtan, sorg och glädje bli viktigt för mig på ett mer påtagligt sätt.
Får man inte detta redan genom att vara med i församlingen?
Jo, på ett plan får man ju det absolut! Församlingen och gudstjänstlivet är viktigt för mig. Allt mer och mer faktiskt. Men jag känner också att den lilla gruppens träffar kompletterar gudstjänsterna och fyller de behov av närhet, öppenhet och trygghet som är svårt att åstadkomma i ett större samman-hang.
Det lilla mötet ger också helt andra förutsättningar att våga pröva sina andliga gåvor. Min förhoppning är att bönegruppen skall ha en positiv effekt på alla andra sammanhang i livet som till exempel familjen, arbetet och församlingen.
Hur ser upplägget ut i er bönegrupp?
Först vill jag bara poängtera att bönegrupper förstås kan se väldigt olika ut, för vi har alla olika sätt att uttrycka, förmedla och leva i tro. Och det är inte alls säkert att det passar alla att vara med i en bönegrupp, det är ju inget man ska vara med i för att man ”borde”.
I vår grupp träffas vi ungefär varannan vecka och vi har mycket medvetet valt att inte lägga fokus städning och bullbak. Det är samtalen om livet och om tro, om det vi står i för dagen som är i centrum. Vi brukar gå laget runt så alla får möjlighet att ”boosta”. Och vi delar förböner, omsorger, tillbedjan och tacksägelser och håller fram alla våra små och stora böneämnen inför Gud. Och för att vi inte ska bli sittande hela natten har vi gjort vissa begränsningar vad gäller tidsramarna…
Så skulle du rekommendera andra att starta bönegrupp?
Absolut! Att leva i tro kräver ju nästan daglig omvändelse och många aktiva beslut. Jag känner att bönegruppen hindrar mig från att stagnera och gör det lättare att lyssna in Jesus och låta honom verka i mig. När det känns tungt blir jag buren av andra och jag får också tillfällen att ge ut till andra i min tur. Men jag tror det är viktigt att alla som är med bär på en längtan och inte ser det som en plikt. Då kan en bönegrupp verkligen bli en plats att växa på!
Publicerat den 14 november
Skriv ut
