Du är här:Start > Blogg > Höststilla

2 nov lördag

Höststilla

Ett gråvitt molntäcke har lagt sig över landet.
Träden tappar bladen ett och ett, ingen vind river och sliter. Ljungen står där den står på våra trappor, i balkonglådor och vid kyrkogårdarnas gravstenar. Rönnbären drar de tunna grenarna mot det matta gräset. Katten som brukar sitta i stenröset, den sitter där och vickar till med ena örat när jag går förbi. Svanstippen är stilla.

Mossvattnet ligger orörligt och mörkt, speglar björkstammarna som vita streck. En sothöna kliver i sakta mak med sina imponerande stora fötter genom vassen. Inte ett ljud hörs när den så småningom når det kalla vattnet och paddlar iväg.

Vad var det som prasslade inne bland träden? Ett djur? Jag vrider på huvudet, och konstaterar att det är de gulstela löven som gjort sitt för i år. De faller ljudlöst, men dunsar mot varandra, buskarna och marken när de landar. Jag förstår plötsligt hur tyst det är. En brun liten fågel pilar iväg utmed klippsidan, fladdrar kvickt med vingarna och blir osynlig. Pip, pip, säger den, och den får vara så fåordig och kortfattad som den vill idag. Den är den enda fågel som säger något. Granarna står raka och stumma.

Hösten är här, vintern är på väg. Allhelgonadagen står för dörren.

Det vissnar i trädgårdarna och det mesta som skulle skördas har samlats in. Naturens viloperiod har kommit, och med den alla naturliga påminnelser om livets förgänglighet.

I Bibeln finns det flera formuleringar som beskriver hur kortlivade vi människor är. Vi liknas vid gräs och blommor som vissnar bort efter endast en kort tid på jorden. I Jesus Syraks vishet 18: 8-14 står det så här:

Vad är en människa, vad duger hon till?Vad betyder det goda och onda hon gör?En människa blir hundra år om hon lever länge.Som en droppe i havet, som ett sandkornär dessa fattiga år mot evighetens dag.Därför har Herren tålamod med människornaoch låter sin barmhärtighet flöda över dem.Han ser och vet att deras slut är svårt.Därför visar han stor mildhet.En människas barmhärtighet når hennes nästa,men Herrens barmhärtighet når allt som lever.Han tillrättavisar, han fostrar, han undervisar,och som en herde för han hem sin hjord.Han är barmhärtig mot dem som låter sig fostras,mot dem som ivrigt följer hans bud.

Vi må vara kortlivade och små som en droppe i ett hav, men icke desto mindre har vi en Gud som ser oss, bryr sig om oss, och visar barmhärtighet mot oss. Det är något jag kan känna tacksamhet för när jag i vintermörkret tänder ljus. Den lilla ljuslågan som flammar upp ger mig tillfälle att komma ihåg att tänka ”Tack Gud”.

Det är ljuständartid nu. Ljus vid kyrkogården för att hedra och minnas, ljus i adventsljusstaken för att fira Guds sons födelse, och ljus i våra hus där vi möter varandra.

/Kristin Lovén, Göteborg, oktober 2013

Kategorier

Kristins tankar

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.