Tankar från pastorn - Domedagsprofet? Nej, men jag är allvarligt talat riktigt rädd

Sommaren 2018 var speciell. Härlig på många sätt, och jag har fått fler minnen att spara i skattkistan. Soliga frukostar under äppelträdet, bad i hav och sjöar och långa ljusa, ljumma kvällar. Men alla de goda, soliga dagarna lämnade ändå en fadd smak efter sig. Bränder, torka, vattenbrist, foderbristÄ

I slutet på sommaren publicerades en uppmärk-sammad artikel i tidskriften PNAS, där forskare beskriver ett skrämmande framtidsscenario om effekterna av den globala uppvärmningen. Där kan man läsa om risken för olika kedjereaktioner som kan sättas i rullning om temperaturerna i världen fortsätter att stiga. Om permafrosten tinar frigörs ännu mer av växthusgasen metan, om regnskogarna försvinner frigörs all den koldioxid som träden lagrar, vilket i sin tur gör att hastigheten med vilken temperaturen stiger ökar lavinartat. Risker som detta medför är katastrofala och kommer i längden att leda till att en stor del av vår värld blir obeboelig. Flyktingströmmar och humanitär kris, svält och konflikter är högst troliga följdverkningar av ett sådant scenario.

Vi har kanske levt i föreställningen att detta med global uppvärmning är något som eventuellt ligger väldigt långt fram i framtiden, eller i alla fall att det framför allt kommer att drabba andra, långt där borta, och inte oss här i norr (varför nu det skulle vara bättreÄ?). Men sommaren har visat oss att klimatförändringarna innebär stora svårigheter för oss alla Ä här, och nu. Man förutspår att foder-bristen som drabbat svenskt jordbruk denna sommar kommer att ge följdverkningar för flera år framöver, och vi kan ju bara föreställa oss vad som händer om nästa sommar blir lika svårÄ

Vår värld har gått igenom många kriser - svältkatastrofer, översvämningar, världskrig. Men jag tror att klimatkrisen är mänsklighetens stora ödesfråga. Gör det mig till en domedagsprofet? Nej, för jag tror fortfarande att det finns hopp - men jag kan allvarligt talat säga att jag är riktigt rädd.

Frikyrkofolket har under 150 år slagit vakt om moralen Ä för medmänniskans skull. Under väckelsen handlade det om alkoholen; man såg hur familjer splittrades och hur liv slogs sönder av alkoholens följdverkningar och det var då en självklarhet att ta tydlig ställning mot missbruket. Att vara mot alkohol var synonymt med att vara kristen. Men om vi ser oss omkring idag Ä vilka är de stora frågor som orsakar medmänniskan ett stort lidande? Och var är frikyrkofolket med sin starka moraliska kompass i dessa frågor?

Vi är kallade att vara ljus och salt i den här världen. Vi är ett heligt prästerskap, kallade att predika hopp och peka ut en riktning framåt. Det gäller också, eller kanske i synnerhet, frågan som rör klimatet. När kommande generationer ställer oss till svars, eller Vår Far i himlen, och frågar oss Ä Vad gjorde ni? Så hoppas jag att vi rakryggat kan svara: Vi gjorde allt vi kunde!

I höst är det val i vårt land; ett viktigt val. Men kanske är de allra viktigaste valen de vi gör varje dag; i matbutiken, inför semesterresan, när vi ska transportera oss, när vi värmer upp vårt hus eller slänger vårt skräp. Alla de där "små" valen, som ändå sammantaget visar på en livshållning, visar på vad vi tror på, vad vi hoppas på och vilka vi vill vara. Man kan hävda att de små besluten är verkningslösa i det stora sammanhanget. Det som behövs för att förändra klimatet är kraftfulla, globala politiska beslut. Givetvis är det så.
Samtidigt strider det mot vår tro att säga att de små handlingarna, de små besluten är betydelselösa. Vi tror på en levande, närvarande Herre Ä en Gud som kallar oss att vara hans händer och fötter på jorden, i stort som i smått. Och vi är övertygade om att den goda handlingen, gjord i kärlek, breder ut Guds rike på jorden. Därför spelar ditt bidrag roll. Ditt val spelar roll. Valet i matbutiken, hos bilhandlaren, vid sopstationen, vid valurnan. Det spelar roll för klimatet. Det spelar roll för din nästa. Det spelar roll för kommande generationer. Det spelar roll för vår Far.

/Johanna Fredrixon