Du är här:Start > Blogg > RPG

12 apr fredag

Mörkret har inte övervunnit det

"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." - Joh 1:4-5

Vilken kraftfull mening det är. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det är talande i så många aspekter. Jag är en sån som grubblar jämt och för mig kan just den meningen användas som ett dagligt mantra i alla tänkbara situationer. Inte på det viset att jag ser varje motgång som ett stråk av mörker, utan snarare att jag vid varje situation har en möjlighet att se ljuset i det. Jag kan se att det finns en anledning till att just jag får möjligheten och lärdomen av att hantera vad jag står inför.

Just nu står vi inför ljusare tider, det är inte becksvart när man åker hem från sitt arbete. Idag när jag åkte hem från mitt jobb bländades jag gång på gång av solen även fast solglasögonen vilade på näsan. Jag lyssnade på musik och hade ett leende på läpparna samtidigt som jag hade min dagliga pratstund med Gud. Idag kunde jag tacka honom för allt mörker som fanns hos mig i höstas, för den senaste tiden har jag förstått varför jag behövde ha en tung höst. Det som var då har gett mig så otroligt mycket lärdom i att hantera mina dagar nu.

Jag blickar ut mot en vacker solnedgång och en vardag som just nått sitt slut, helgen är på intågande. Gud har målat himlen i pastell. Det är just dagar som denna man måste längta efter för att verkligen uppskatta innerligt när de är här. De dagar vi rent konkret kan se att mörkret aldrig vinner, för dagarna blir längre. Även fast vi levt i dunkel under några månader så är livslusten mer påtaglig än livsledan kan vara under hösten. Jag förstår ju givetvis att alla inte ser med samma pessimism på hösten som jag, men rent bildligt förstår du nog min liknelse.

För ett par år sedan fick jag möjligheten att dela med mig av mitt inre mörker med en person och orden jag fick till mig vid det samtalet har jag burit med mig varje dag sedan dess. Ett mörkt rum är bara mörkt fram tills du tänder ljuset och ljuset är Gud. Det är så otroligt sant. Ingen kan bestämma åt mig när det är dags, men när jag är redo kan jag tända. Först då kan jag se allt i sin helhet, jag kan sluta vara rädd eller bekymrad, jag ser varför. Det som bara var ett mörkt rum blir helt plötsligt möblerat och ombonat. Det slutar vara skrämmande och blir istället helt begripligt. Precis som kontrasten mellan höst och vår blivit för mig detta år.

För det var en tung höst, men nu målar Gud himlen i pastell. Nu får blommorna blomma och vi får äntligen uppskatta dem i sin fulla prakt. Jag förstår mitt sammanhang och jag hoppas att du får se ett sammanhang i vad du än går igenom just nu. Sker det inte nu så hoppas och ber jag att det får ske när tiden tillåter det, när du är redo att tända ljuset. Vi bor i våren, tillsammans med ljuset och mörkret har inte övervunnit det. Det kommer det aldrig att göra.

"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." - Joh 1:4-5

/Klara Frisk

12 apr fredag

Tankar från pastorn - Bön för vandringen efter påsk

Det finns en bön, som vi ibland ber efter nattvardsutdelandet i kyrkan, som lyder:


Gud, du som blev svar på vår bön,
ett bröd för vår hunger,
hjälp oss nu att vara ditt svar
till dem som saknar vad vi äger i överflöd.
Hjälp oss att höra det rop som du har hört,
förstå den nöd som du har förstått,
tjäna den mänsklighet som du har tjänat.
Uppenbara för oss ditt bords hemlighet
- ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om den bönen, och gör den gärna till min personliga bön och överlåtelse inför Herren. Bönen talar så starkt om vår samhörighet med Kristi verk i världen, att vi får vara hans händer och fötter i alla sammanhang där vi finns. Han, som gav sitt liv för oss, kallar oss att leva för honom, genom honom, i den värld och bland de människor som han älskar.

Varje tid har sina utmaningar, sina behov och sin nöd. Ropen ljuder olika, unikt för varje tid och situation. Att vara kristen är att försöka leva med öppna ögon, öron och hjärta för de människor vi möter. Vilka är behoven här? Hur kan jag tjäna på den här platsen? Kristus blev människa i en unik tid, på en specifik plats, men han fortsätter att födas i våra hjärtan när vi tar emot honom. Därför behöver Ordet ständigt få ta kropp och uttryck så att det kan svara på sin samtids frågor och behov. Så att det kan få bli ett bröd som mättar.

Vilka är vår tids stora utmaningar och frågor?
Klimathot, immigration, mänskliga rättigheter, psykisk ohälsa... Kristen tro är inte främmande för de utmaningarna, även om inte allt benämns ordagrant i vår bibel. Men genom att se på Jesus och läsa om hur han mötte människor så kan vi ändå få en fingervisning om hur vi bör agera. För det är genom att se på Kristus som vi kan få en bild av Guds eget hjärta. När Jesus söker upp de utstötta, de marginaliserade, så lär det oss något om vilken som är vår kallelse. När Jesus säger till Maria: "Inte heller jag dömer dig" (Joh 8:11), så lär det oss något om hur vi bör bemöta varandra. Och när Jesus dör på korset så talar det starkare än alla andra språk om kärlekens och tjänandets väg.

Vi kommer aldrig att ha alla svar. Men vi kan hitta riktlinjer och förhållningssätt som hjälper oss framåt. Vägen börjar vid korset, och i dess skugga och i uppståndelsens ljus får vi vandra. Kanske med den här bönen i fickan?

/Johanna Fredrixon

12 apr fredag

Missionsrådet berättar

Klimatfasta

Så har vi gått in i fastan. Equmeniakyrkan centralt uppmuntrar oss i år att klimatfasta. Att fasta betyder att vi avstår från något, inte nödvändigtvis något dåligt, men det vi vinner är alltid något bättre.

Vad innebär då Klimatfasta? Equmeniakyrkan tänker att vi ska
* avstå från resor som använder fossila bränslen (i alla fall minska)
* tänka på våra matvanor (minska matsvinn, äta mer närproducerat, vegetariskt, ekologiskt och efter säsong)
* konsumera mindre. Hellre handla second hand och återvinna.

Jag citerar några rader som står på Equmeniakyrkans hemsida:
"Vi är skapade till Guds avbild och är själva en del av skapelsen. Vi bär som människor ett unikt ansvar att vara Guds medarbetare, förvaltare och medskapare."

De skriver också "Att fasta är alltid frivilligt och aldrig ett mål utan alltid ett medel."

Sista klädinsamlingen
Jag fortsätter på samma tema. Det är snart dags för klädinsamling igen. Mellan onsdagen den 24 april och tisdagen den 30 april (Valborgsmässoafton) finns det möjlighet att lägga in fina, rena och bra paketerade kläder och skor i hästtransporten vid kyrkan. Det här är den sista insamlingen som vi anordnar tillsammans med projektet "Brobygget". Hela projektet med utbyte mellan Estland och Sverige, där vi främst deltagit med klädinsamling, avslutas med ett avslutningsmöte i Nässjö lördagen den 4 maj. Då får vi bland annat besök från Estland och tillfälle att tacka Gud för allt det fina som de här 11 åren bidragit till.

Tisdagen den 21 maj hjälps vi åt att lasta trailern i Ekenässjön. Hoppas det vanliga gänget har tid att hjälpa till.

Fairtradekväll fredagen den 10 maj
9 Ä 12 maj är det Fairtrade Challenge. I år frångår vi vår tradition med Fairtradecafé och istället anordnar Missionsrådet en Fairtradekväll i kyrkan fredagen den 10 maj klockan 18.00.

Vad var det nu igen som Fairtrade stod för och varför ska man handla Fairtrade? Kvällen kommer att friska upp vårt minne. Vi får besök och givetvis kommer vi att få god kvällsfika (med Fairtradeprodukter).
Tips! Ni som tänker vara med på UK-övningen är välkomna att fika innan.

Jag vill avsluta med ännu ett citat som jag hittade i en folder tryckt 2009. Esther Wangari Thiru som är rosodlare från Kenya säger vid ett besök i Sverige:
"Om fem år tror jag att alla kommer att köpa Fairtrademärkta rosor med glädje, övertygade om att det förändrar någons liv någonstans."


/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

12 feb tisdag

Varför fasta inför påsk?

Att fasta handlar om att avstå någonting i sitt liv för att bereda plats för någonting annat, för någonting bättre. Ibland "ser vi inte skogen för alla träd". Vi hittar inte det vi behöver i väskan för att det är så fullt av så mycket. Vi rotar och letar och rafsar runt. Och det är mycket som lätt tappas bort när det blir för mycket av allt, som tacksamhet till exempel.

Fastan är ett erbjudande om att i något område av livet göra en välbehövlig upp- och utrensning. Bereda plats, lägga tillrätta det som halkat snett och kanske finna något som gått förlorat. Det finns inget egenvärde i själva utrensandet eller i avhållsamheten: det är ju vad som händer med oss och vad som föds i det utrymme som uppstår som är det intressanta och spännande! Tänk bara hur Gud kan överraska oss, förbluffa oss, när vi utökar hans spelutrymme lite i våra livÄ

Vad skulle hända om du till exempel avstod från att surfa på mobilen, eller avstod sociala medier, under fastan? Drygt 40 dagar utan surf. Sammantaget handlar det nog om ganska mycket tidÄ Kanske skulle du få syn på vissa rätt så viktiga saker. Kanske inte. Men tänk om du då samtidigt bestämde dig för att istället för att surfa en halvtimme varje morgon eller kväll skulle läsa en stund i din Bibel, eller i en andaktsbokÄ Vad skulle kunna hända då? Eller, rättare sagt, vad skulle inte kunna hända?

Jag vill uppmuntra dig, oavsett vem du är, att fundera över om det finns något i din vardag som du skulle må bra av att avstå under en period. Finns det något som du har, eller gör, som du lever mycket med, men kanske egentligen inte behöver eller i längden mår bra av?
Fastan är ett ypperligt tillfälle att våga prova ett annat sätt, våga gå en annan väg än den upptrampade stigen.

Equmeniakyrkan inbjuder alla som vill, församlingar och enskilda, att detta året delta i en Klimatfasta. Det innebär att man under fastetiden innan påsk är extra noga med att försöka tänka klimatmedvetet vad gäller särskilt tre områden: transporter, mat och konsumtion. Du som vill inbjuds att testa på en klimatomställning under en avgränsad period Ä något som kan bli en väckarklocka och en viktig symbolhandling, inte bara för dig själv utan också i solidaritet med en värld som blöder. Exakt hur din klimatfasta ska se ut är upp till dig att bestämma. Kanske handlar det om att åka kollektivt till arbetet och låta bilen stå under veckorna. Eller varför inte prova på att äta vegetariskt några gånger i veckan? Eller avstå från att handla allt sådant som inte är absolut nödvändigt under den här perioden? ÄVad skulle kunna hända då? Eller rättare sagt, vad skulle inte kunna händaÄ?

Jag är övertygad att om vi lägger våra liv i Herrens hand, stort som smått, så kommer han att välsigna det. Men exakt hur, och på vilket sätt, det återstår att se för den som vågar prova.

Smaka och se att Gud är god! Ps 34:9

Vill du läsa mer om Klimatfasta 2019, gå då in på www.equmeniakyrkan.se/klimatfasta


/Johanna Fredrixon

12 feb tisdag

Tankar från pastorn

Snön lyser vit och lyser upp landskapet. Nytt år och nya utmaningar. Det är en ganska märklig tid vi lever i. Församlingen är verkligen en källa i vår tid. Det är ju faktiskt i gemenskapen som verkliga saker händer och verkliga band uppstår. Och ju mer jag lyssnar på nyheterna och på människor jag möter, desto mer övertygad blir jag att vår vision är helt rätt. Vår församling utgör en viktig pusselbit i den enda viktiga motkulturen. En motkultur som får förmedla verkligt hopp i mötet med vår Skapares syfte. En hoppfull stillhet finns där för oss. Jag tänker på hur fridfull vår kyrksal är, och vilken varm energi som finns där när församlingen samlas. Tända ljus, närvaro, en rörelse med meningsfullt fokus på växtkraft - ofta ur ett kritiskt läge på knä - till att vi får resa oss raka och sträcka oss mot himlen i lovsång och bön. Jag skulle vilja ge dig en del av den växtkraften, hoppet och stillheten genom den här texten.

Ett sätt för mig att hitta tillbaka till ett fokus på Gud är att andas en bön. Jag andas in medan jag tänker på Gud med orden Du är min GudÄ Sedan andas jag ut och ber i andningen: Jag är dinÄ Med andningen kan jag söka Guds närhet genom Guds Ande och överlåta mitt liv till Honom igen.
En annan andad bön kan vara: Jag andas in Guds Ande, jag andas ut att jag är dinÄ Kanske bär de här orden, kanske vill du forma egna ord till din andning. Orden är inte tänkta som istället för bön utan som ett insteg till bön, eller ett sätt att fortsätta livet med en djupare andlig närhet.

/Joel Samuelsson

12 feb tisdag

Missionsrådet berättar

I samband med församlingens årsmöte i november togs en avslutande insamling upp till Estland via Brobygget. Onsdagen den 24 april till den 30 april sker sista klädinsamlingen.

Equmeniakyrkans internationella arbete uppmärksammas ju alltid från första advent till sista januari. Den här gången går insamlingen under namnet "Låt oss sprida hop". Medvetet felstavat för att det satsas på att ge fler tillgång till skolgång och då bland annat lära sig stava. Utbildning är den säkraste vägen ut ur fattigdom och ger möjlighet att styra över sitt eget liv. Vi samlade in 23 864 kr på Annandagen och sedan tillkommer det som satts in via autogiro. Förra året var det nästan 12 000 kr så det kan nog vara ungefär lika mycket i år (siffrorna gick inte att få fram till nu när jag skriver). Tyvärr sjunker våra insamlingsresultat. Förra året var det 10 000 kr mer och för tio år sedan (2008) samlade vi in 53 448 kr.

"Hälsa för alla i Kongo" är vår församlings nya ekonomiska satsning. Folder med information finns att ta på kyrktorget. Det är ett projekt som drivs av Equmeniakyrkan och vi kommer att stötta det bland annat med 10 % av missionsauktionens resultat och nästan en tredjedel av Prylladans överskott.

I Smålandstidningen fredagen den 11 januari 2019 gick att läsa en artikel om valet i Kongo-Kinshasa. Det är många frågetecken kring om valet gått rätt till. Romersk-katolska kyrkan i landet hade valobservatörer på plats och de visade på många fel. Nu är Felix Tshisekedi utsedd som vinnare med 7 miljoner röster före Martin Fayulu med 6, 4 miljoner.
Kongo-Kinshasa är ett av Afrikas största länder med rika naturtillgångar, men som plundrats många gånger och vanskötts. 1998 - 2003 var det krig i landet och det är fortfarande oroligt i öst. Minst 3,3 miljoner har mist livet i det kriget. Vid årsskiftet 2018/2019 hade landet 5 miljoner internflyktingar.

På Equmeniakyrkans hemsida uppmanas vi att be för Kongos befolkning och land så de får en president och regering som vill det bästa för folket.

Om du vill ge bort en present som förändrar världen kan du på Diakonias hemsidas gåvoshop köpa allt från ett Kritpaket för 22 kr, ett Hygienpaket för 64 kr till en stund tillsammans med en dramapedagog för barn i flyktingläger för 746 kr.

Open Doors påminner oss också att inte glömma att be för våra kristna systrar och bröder i världen.

Till sist ett tips! Om du vill ge bort rosor eller choklad (kanske i samband med Alla Hjärtans dag), välj då Fairtrade. Det motverkar fattigdom och ger människor bättre levnadsvillkor.


/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

2 nov fredag

Tankar från pastorn - Den tynande lågan släcker han inte

Jes 42:3.

Med mörkret kommer också behovet av att tända ljus. Under allhelgona
tänder vi särskilda ljus: ljus för dem vi saknar och för dem som har gått före oss. Under julen tänder vi ljus för friden och hoppet och för det nyfödda barnet i krubban. Och lite längre fram, vid Kyndels-mässodagen, är ljuset som brinner symbolen för uppenbarelsen.

Den brinnande lågan har ett starkt symbolvärde för oss. Den hjälper oss att konkretisera det vi bär på av längtan, av sorg och av hopp. När vi tänder ett ljus ger det oss känslan av att ändå kunna "göra något", i en till synes hopplös situation. Det är som att vi med ljusets hjälp riktar en strålkastare mot himlen, en nödraket till Gud. "S.O.S. Här är jag! Se mig, och hör min bön."

I Uppenbarelsebokens åttonde kapitel kan vi läsa om hur alla de heligas böner stiger med röken från rökelsekaret upp till Herrens tron. Undermedvetet kanske det är samma bild som vi bär med oss när vi tänder vårt ljus: att Herren vet vad just det ljuset symboliserar, och vårt hjärtas bön förs med röken inför Herrens ansikte.

I Bibeln är också elden, lågan, en bild för Gud och Guds närvaro. I templet i Israel brann ständigt en låga som ett uttryck för Guds närvaro, och inte sällan väljer Gud att uppenbara sig och sin vilja just genom eld. Att då i den mörkaste natt välja att tända sitt ljus är därför en kraftfull manifestation av tro och av hopp. Det är inte att "gripa efter ett halmstrå", det är att luta sig mot tron och mot Herren, som mot en klippvägg. Att tända sitt ljus är att våga falla, och att upptäcka att man är buren.

Med önskan om Guds rika och ljusa välsignelse!
- Johanna Fredrixon

2 nov fredag

Vi har haft det så bra

Jag träffar studenterna och jönköpingsborna Alexander Herbertsson, 23 år, Martin Jonliden, 24 år, och Erik Gerhardsson, 23 år, över en lunch i centrala Jönköping för ett samtal om studierna och livet.

Alla tre har de senaste åren flyttat hemifrån och påbörjat en ny tillvaro i en ny stad. Det har nu gått några år sedan studenten och vi pratar om hur livet ser ut idag, jämfört med för bara några år sedan. Det är roligt att höra att alla tre verkar nöjda med sin tillvaro och beskriver att de trivs med både studier, fritidsaktiviteter och staden de bor i. De lyfter också alla fram vikten av goda vänner, både de vänner som de har kvar från uppväxten och de nya som de lärt känna under tiden i Jönköping.
- Det mesta är väldigt bra, säger Erik.
Jag frågar om de tror att deras 15-åriga jag skulle blivit förvånade om de fått höra om hur livet skulle komma att se ut knappt tio år senare, och det svarar de alla tre "Ja!" på, med bestämdhet. Martin läser idag till gymnasielärare i historia och religion. Erik studerar internationella relationer och Alexander läser till byggnadsingenjör.
- Jag var ju säker på att jag skulle vara fotbollsproffs, säger Alexander.
- Men det är du ju! invänder Martin och Erik. Du är i alla fall den bästa av alla oss här vid bordetÄ säger de och tittar på varandra och flinar.
- Jo, men jag skulle ju vara utomlands, tjäna miljarderÄ Men jag tror kanske ändå att jag hade en baktanke om att bli ingenjör redan då.
- Jag hade nog inte trott att jag skulle vara så trygg i mig själv som jag är idag. I tonåren var man så osäker, säger Erik. Att jag sen skulle landa på en så trygg plats och vara så trygg i mig själv skulle nog förvånat mig.
- Jag hade aldrig trott att jag skulle läsa till lärare, inte en chans, fyller Martin i. När jag var 15 hade jag bara fotboll i huvudet, och dataspelÄ

Jag frågar om de har något råd till en person som just nu står inför att sluta skolan och påbörja sitt vuxna liv. Det är ju inte helt ovanligt att man kan känna en viss oro och vilsenhet när man inte riktigt vet hur allt ska bli och vad man vill göra av sitt liv.
- Ta det lugnt! säger Martin med eftertryck. Det är verkligen ingen stress. Bara gör det som känns rätt.
- Det är viktigt att våga testa på olika saker, säger Erik. Och att våga misslyckas. Alla är så olika och det är svårt att veta vad som passar en själv innan man har provat. Många kommer att ge dig råd och tycka en massa saker, men man kan inte veta själv vad som är rätt förrän man har provat.
- Det tror jag att jag kan ångra lite. Att jag varit så inriktad på vad jag ska göra. Även om det känns bra nu hade jag kanske velat testa på lite mer, säger Alexander.

Innan vi avrundar vårt samtal frågar jag killarna om det är något särskilt som de tar med sig från sin uppväxt i församlingen och ingarpsbygden; något som de har nytta av i livet som det ser ut idag.
Alla tre menar att de har fått med sig värderingar från uppväxten som de bär på än idag; synen på allas lika värde och att försöka möta människor med ett öppet sinne oavsett vem de är.
- I kyrkan har man lärt sig att kunna prata med alla och ha en vänlig inställning till alla, både äldre och yngre, säger Martin.
Men alla tre lyfter också fram baksidan med en väldigt trygg och tajt gemenskap i bygden och i kyrkan; något som de upplever också kan leda till instängdhet.
- Givetvis har man fått med sig jättemycket under uppväxten i kyrkan, men vi har nog varit ganska stängda och ibland haft svårt att ta in nya människor, säger Alexander.
- Ja, det är nog något man kan jobba på mer och våga vara lite mer "open minded", fyller Erik i.
Men även om allt inte varit rosenskimrande så säger alla tre att de tror att de kommer att flytta tillbaka till bygden längre fram i livet.
- Vi har haft det så bra, och har nog tagit med oss mycket som man inte tänker på... säger Alexander.
- Jag tror kanske att vi till stor del är där vi är idag på grund av den uppväxten och den tryggheten vi har fått, avslutar Martin eftertänksamt.

/Johanna Fredrixon

2 nov fredag

Missionsrådet berättar

Klädinsamling i vår, sista till Estland

Jag vill starta med att säga att klädinsamlingen än en gång åkt iväg från Ekenässjön, men också berätta att den insamling vi har i april i vår, är den sista vi ordnar till Estland. Hela projektet Brobygget kommer troligtvis att avslutas på en gudstjänst den 9 mars 2019 i Nässjö.
Tack vare att landet fått bättre ekonomi och Unionskyrkan klarar att driva sin verksamhet utan vårt stöd, känns det naturligt att upphöra med den insatsen. (Erikshjälpen fortsätter skicka varor till den estniska second hand-verksamhet.) Men vi hoppas att kontakten mellan kyrkorna i länderna ska fortsätta.

Kyrkport till Kiviöli
En sista satsning ska vi på Höglandet ändå göra och det är att hjälpa en församling med en kyrkport till sin nybyggda kyrka. September 2012 hade vi besök av pastorsparet Albina och Iurii Sider från Kiviöli (nordöstra Estland) som berättade om sitt arbete i församlingen med 7 medlemmar. Nu har de alltså byggt en kyrka, men inte haft råd med dörr utan har bara en skiva för ingången. Insamling kommer att ske vid årsmötet.

Världens Barn
Traditionsenligt har vår församling också i år hjälpt till med insamling till Världens Barn. Vi fick in 4 775 kr i våra bössor när vi stod på ICA. Det är mindre än förra året, men det finns ju så många fler sätt att skänka på än bara med kontanter. Förra året skänkte varje eksjöbo 8,15 kr och i år var siffran 9,31 kr. Bra jobbat alla i Eksjö kommun! Vi kom på plats 45 i Sverige (av 290 kommuner).

Kyrkornas Globala vecka
Årets upplaga av "Kyrkornas Globala vecka" äger rum 18 Ä 24 november och temat i år är "Vem får höras Ä Kyrkornas roll för en hållbar värld". Man vill lyfta fram vilken betydelse demokrati och civilsamhälle har för att vi ska nå en hållbar värld för alla, samt den viktiga roll kyrkorna har i det arbetet.
I mer än tio år har den demokratiska utvecklingen gått bakåt i fler länder än den gått framåt. Till exempel mördades 74 journalister 2017.
Runt om i vårt land kommer kyrkor att aktualisera de här frågorna. Kanske också vår kyrka?!

Missionsauktion Ä Hälsa för alla - i Kongo
Trots att det är 18 grader ute när jag skriver detta är det snart dags för missionsauktion. Som vanligt kommer 10 % av auktionens behållning att gå till någon missionssatsning och ända sedan 2010 har det varit projektet Brobygget i Estland. I år blir det, som du förstår, ändring på det.
Vi i missionsrådet föreslår, efter tips från flera håll, "Hälsa för alla Ä i Kongo". Detta är ett projekt som Equmeniakyrkan driver och några exempel på vad insatserna används till är utrustning, mediciner, solenergi till sjukhus och kompetensutveckling av sjukvårdspersonal. Definitivt beslut tas av styrelsen i slutet av oktober. Foldrar med utförligare information om projektet kommer att delas ut i kyrkan. Tilläggas kan också att sjukvårdsmaterialet som Flitiga fingrar producerat i många år skickas till Kongo via Equmeniakyrkan.

Låt oss sprida hop
Equmeniakyrkans internationella insamling heter i år "Låt oss sprida hop". Ja, det är felstavat men det är meningen. Att få gå i skolan är en mänsklig rättighet. Utbildning ger möjlighet till ett självständigt liv och en tryggare framtid. Det är den säkraste vägen ur fattigdom och möjlighet att styra över sitt eget liv. Våra gåvor kommer att gå till barn och ungdomar i fattiga och krigsdrabbade länder, men också till vuxna som vill utbilda sig till pastorer. Tillsammans ska vi hjälpas åt att sprida hopp till jordens yttersta gräns.

Internationellt nyhetsbrev
Equmeniakyrkan har ett internationellt
nyhetsbrev med aktuell information. Det senaste från september finns att läsa på anslagstavlan i kyrkan.

/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

29 aug onsdag

Tankar från pastorn - Domedagsprofet? Nej, men jag är allvarligt talat riktigt rädd

Sommaren 2018 var speciell. Härlig på många sätt, och jag har fått fler minnen att spara i skattkistan. Soliga frukostar under äppelträdet, bad i hav och sjöar och långa ljusa, ljumma kvällar. Men alla de goda, soliga dagarna lämnade ändå en fadd smak efter sig. Bränder, torka, vattenbrist, foderbristÄ

I slutet på sommaren publicerades en uppmärk-sammad artikel i tidskriften PNAS, där forskare beskriver ett skrämmande framtidsscenario om effekterna av den globala uppvärmningen. Där kan man läsa om risken för olika kedjereaktioner som kan sättas i rullning om temperaturerna i världen fortsätter att stiga. Om permafrosten tinar frigörs ännu mer av växthusgasen metan, om regnskogarna försvinner frigörs all den koldioxid som träden lagrar, vilket i sin tur gör att hastigheten med vilken temperaturen stiger ökar lavinartat. Risker som detta medför är katastrofala och kommer i längden att leda till att en stor del av vår värld blir obeboelig. Flyktingströmmar och humanitär kris, svält och konflikter är högst troliga följdverkningar av ett sådant scenario.

Vi har kanske levt i föreställningen att detta med global uppvärmning är något som eventuellt ligger väldigt långt fram i framtiden, eller i alla fall att det framför allt kommer att drabba andra, långt där borta, och inte oss här i norr (varför nu det skulle vara bättreÄ?). Men sommaren har visat oss att klimatförändringarna innebär stora svårigheter för oss alla Ä här, och nu. Man förutspår att foder-bristen som drabbat svenskt jordbruk denna sommar kommer att ge följdverkningar för flera år framöver, och vi kan ju bara föreställa oss vad som händer om nästa sommar blir lika svårÄ

Vår värld har gått igenom många kriser - svältkatastrofer, översvämningar, världskrig. Men jag tror att klimatkrisen är mänsklighetens stora ödesfråga. Gör det mig till en domedagsprofet? Nej, för jag tror fortfarande att det finns hopp - men jag kan allvarligt talat säga att jag är riktigt rädd.

Frikyrkofolket har under 150 år slagit vakt om moralen Ä för medmänniskans skull. Under väckelsen handlade det om alkoholen; man såg hur familjer splittrades och hur liv slogs sönder av alkoholens följdverkningar och det var då en självklarhet att ta tydlig ställning mot missbruket. Att vara mot alkohol var synonymt med att vara kristen. Men om vi ser oss omkring idag Ä vilka är de stora frågor som orsakar medmänniskan ett stort lidande? Och var är frikyrkofolket med sin starka moraliska kompass i dessa frågor?

Vi är kallade att vara ljus och salt i den här världen. Vi är ett heligt prästerskap, kallade att predika hopp och peka ut en riktning framåt. Det gäller också, eller kanske i synnerhet, frågan som rör klimatet. När kommande generationer ställer oss till svars, eller Vår Far i himlen, och frågar oss Ä Vad gjorde ni? Så hoppas jag att vi rakryggat kan svara: Vi gjorde allt vi kunde!

I höst är det val i vårt land; ett viktigt val. Men kanske är de allra viktigaste valen de vi gör varje dag; i matbutiken, inför semesterresan, när vi ska transportera oss, när vi värmer upp vårt hus eller slänger vårt skräp. Alla de där "små" valen, som ändå sammantaget visar på en livshållning, visar på vad vi tror på, vad vi hoppas på och vilka vi vill vara. Man kan hävda att de små besluten är verkningslösa i det stora sammanhanget. Det som behövs för att förändra klimatet är kraftfulla, globala politiska beslut. Givetvis är det så.
Samtidigt strider det mot vår tro att säga att de små handlingarna, de små besluten är betydelselösa. Vi tror på en levande, närvarande Herre Ä en Gud som kallar oss att vara hans händer och fötter på jorden, i stort som i smått. Och vi är övertygade om att den goda handlingen, gjord i kärlek, breder ut Guds rike på jorden. Därför spelar ditt bidrag roll. Ditt val spelar roll. Valet i matbutiken, hos bilhandlaren, vid sopstationen, vid valurnan. Det spelar roll för klimatet. Det spelar roll för din nästa. Det spelar roll för kommande generationer. Det spelar roll för vår Far.


/Johanna Fredrixon

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.