28 maj tisdag

En idyllisk promenad mitt i livet

En idyllisk promenad mitt i livet

Jag kom hem från jobbet, helt slut efter min måndagsöppning. Kvällen innan, precis innan jag skulle somna, fick jag ett sms från mamma där det stod att mormor precis fått somna in. Så det var inte så konstigt att jag slängde mig på sängen när jag kom hem.

Jag somnade en kort stund trots att försommar-solen stekte på min kind genom fönstret. När stora saker händer i mitt liv får jag alltid en sån där känsla av att jag måste iväg. Upptäcka något eller kanske sätta mig i bilen och fly bort några mil. Till min stora förtret orkade jag inte det, utan fick nöja mig med några varv runt Ingsbergssjön.

Jag sa hejdå till Christian och satte lurarna i öronen. Denna promenad jag gick var ett av de bästa beslut jag tagit på länge. Det första jag möttes av var barn, en hel hop av fnittrande barn på sparkcyklar. Medan jag skyndade på stegen för att komma förbi de trafikerade vägarna fylldes luften med doften av spirea. När jag kom ner till själva promenadslingan satt ett par på en bänk och höll om varandra i den låga solen och från fontänen mitt i sjön reflekterade ljuset en stor och vacker regnbåge. Samtidigt fick jag ett sms av min bästa vän, hon skrev att jag bokstavligt talat skulle ta ett steg i taget. "Njut bara nu Klara, känn vad du behöver känna." Vilken fin vän hon är, min allra bästa.

Så jag njöt. Jag kände efter och plötsligt märkte jag att mina ögon sved. Jag vet inte själv om det var till följd av pollen, trötthet eller bara vanliga, hederliga tårar. Men kinderna blev allt blötare och jag orkade inte bry mig om att torka bort dem eftersom alla fräknar strax skulle bli precis lika blöta igen. Däremot lyfte jag blicken och fångade lite av den sista solen. I samma veva fick jag möta en blick, ett par vänliga ögon. En främmande kvinna släppte inte min blick förrän hennes leende blivit besvarat. Det betydde något, det kändes verkligen som hon försökte säga mig att det är okej. Så det kändes okej.

Jag bestämde mig att ta ett andra varv när jag var halvvägs på det första. Då kom alla fina minnen till mig och sorgen fick liksom lätta lite. Jag fylldes ännu en gång av en underbar bris av spirea och den vackra regnbågen mitt på sjön. Jag tänkte på hur mormor verkligen alltid älskat växtligheten och allt liv. I samma stund som jag tänkte på hur hon haft sån omsorg om precis varenda levande ting så simmade en gräsand förbi mig med ett följe av alldeles tufsiga små fågelungar. En idyllisk promenad mitt i livet helt enkelt.

Oavsett vad vi står inför befinner vi oss alla mitt i livet. Med det i bakhuvudet tycker jag att det underlättar när man möter andra människor. Det kanske ses som en självklarhet, men jag tycker det är skönt att påminna sig om det ibland. Det jag går igenom just nu är inte unikt, men det får ändå göra ont. Det någon annan går igenom kanske inte heller ses som unikt, men känslan får ändå vara där och vi som medmänniskor kan inget annat än att finnas och i den mån det går får vi försöka att förstå.

Sommaren är en språngbräda inför hösten. Många fattar stora beslut under denna tid på året och om ingen har sagt det till dig ännu så vill jag påminna dig om en sak. Du får njuta, du får känna vad du behöver känna. Det är helt okej. Och du får lita på att Gud bär dig igenom det. Mer än så kan vi egentligen inte göra.


/Klara Frisk

28 maj tisdag

Tankar från pastorn - Att vila

Hur gör man egentligen för att vila? Är det en konst, få förunnat, eller något som alla kan? Ett litet barn vet hur man vilar. Tryggt intill sin mors bröst. I fullständig tillit. Här finns ingen tid och inga måsten. Endast ett är nödvändigt - att vara.

Men med tiden verkar det för många som att en annan tanke lätt smyger sig in. Det räcker inte längre med "att vara"; nu verkar det som att vi behöver "göra, för att bli". Arbetet, aktiviteten, behöver nu tas som intäkt för att få unna sig nåden att vila. Men hur vet man då när man gjort tillräckligt? Hur vet man när man gjort nog?

På sjunde dagen vilade Herren. Var det en vila som han fick som belöning för det skapelsearbete han utfört? Hemska tanke! Sex dagars arbete, mot en dags vila. Det känns inte riktigt som någon rimlig balans. Om vilan ges som lön, eller belöning, torde detta ses som grund för ett lönesamtal med begäran om löneförhöjning och bättre arbetsförmåner. Men enligt judisk och kristen tradition så är ju faktiskt söndagen den första dagen på veckan, och inte den sista - som vi kanske annars är vana att tänka. Vilan är alltså det första som sker, inte det sista. Vilan är grunden för det goda arbetet, inte belöningen för ett utfört jobb.

Men spelar det någon roll hur vi ser på det? Ja, jag tror att det kan göra all skillnad i världen. Det innebär att vi inte lever i första hand för arbetet och slitet - det är inte detta som definierar oss och utvärderar oss och vårt värde. Vi lever i första hand för att leva, för att vara, för att det i sig är någonting gott. Vårt arbete är sedan ett resultat av den kraft och skaparglädje som är nedlagda i oss som Guds avbilder.

Vi går mot sommar och semestertider.
Förhoppningsvis är det Vilan och Återhämtningen som väntar. Men det är ett spännande tanke-experiment att försöka se sommaren inte som avslutet på ett verksamhetsår, utan som början på ett nytt. Som inledningen som lägger grunden för nästa.

Tänk vad underbart: snart får du börja ett helt nytt år! Och du får inleda året med flera veckor av ledighet! Tid att bara vara och vila. För att det är gott! För att se vilken energi, vilken kraft och skaparglädje som är nedlagd i dig. En tid, inte att i första hand pusta ut efter loppet, helt utslagen efter ansträngningen, innan nästa påbörjas. Utan en tid att börja om. Och göra rätt. Börja i den goda vilan. Hitta tillbaka till den goda lunken och glädjen. Sätta takten som du sedan får gå i, tillsammans med Gud.

Vilan, det som det lilla barnet förkroppsligar intill sin mors bröst, är grunden. Där får också vi börja varje dag, varje vecka, varje nytt år. Och till den platsen får vi också komma tillbaka. Som Guds hjärtslag kallar pulsen oss ständigt ut, och åter igen. Om du lyssnar kan du nog höra de hjärtslagen, eller hur? Vibrerande inom dig. En slumrande förmåga och kunskap. Det där - att "bara vara".

Med önskan om en välsignad och vilsam sommar,


/Johanna Fredrixon

28 maj tisdag

Missionsrådet berättar

Brobygget

Nu är projektet Brobygget avslutat. Lördagen den 4 maj kom fyra tacksamma personer från Unionskyrkan i Estland till Nässjö och berättade hur landet och kyrkans arbete förändrats. Sedan 2008 har vi som en av missionsförsamlingarna på Höglandet haft det här samarbetet. Vår församling har under flera år sänt 10% av missionsauktionens resultat och dessutom bidragit med kläder höst och vår till "Vän till vän":s second hand.
Vi har på det här sättet stöttat:
* Pionjärförsamlingar
* Socialt arbete
* Teologiskt seminarium
* Kvinnoarbete
* Ungdomsutbyte

Flera resor har också gjorts, åt båda håll. Vi i Ingarp har haft besök av Albina och Iurii Sider samt Pille Havakats. Kommer ni ihåg att vi packat julkartonger på scouterna och att vi sålt gåvobevis också? Nästan två miljoner har höglandsförsamlingarna samlat in via projektet Brobygget.

Sven-Joonatan Sidbak (Estland) berättade att det under de senaste sju åren döpts 200 unga och att de i år arrangerade en ungdomssamling som fick 900 besökare. Han uttryckte sin glädje och sa "Thank you for investing in the next generation" ("Tack för att ni investerar i nästa generation").

Fairtradekväll

Vår församling är fairtradecertifierad och i samband med World Fair Trade Day (Världsdagen för rättvis handel) samlades vi i kyrkan och friskade upp minnet om vad fairtrade handlar om. Dessutom åt vi mumsiga tekakor, pizzabullar och kakor med choklad i. Berätta gärna för vänner och bekanta vad fairtrade är.

Prylladan

Prylladans dörrar har öppnats för säsongen och vi i Missionsrådet har beslutat att pengarna som kommer in ska fördelas på samma sätt i år som i fjol.
28 % Hälsa för alla i Kongo
14 % Katastroffond
14 % Läxhjälp för romska barn i Rumänien
14 % Lokal social stöttning
30 % Bygg- och reparationsfond för
Equmeniakyrkan Ingarp

Läxhjälp i Rumänien
I månadsskiftet maj/juni åker K2, de som var konfirmander förra året, till Marghita i Rumänien för att bland annat besöka barn som får läxhjälp tack vare pengar från Prylladan.

Till jordens yttersta gräns
"Till jordens yttersta gräns" heter en kurs som startar för andra gången i höst och är ett samarbete mellan Region Väst och Öst. På Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping hålls fem lördagssamlingar och en studieresa genomförs under våren (preliminärt till Ecuador).
Kursen syftar till att ge kunskap om Equmenia-kyrkans internationella mission, uppleva missionsarbetet på plats och att kursdeltagarna ska dela med sig av sina nya insikter i hemförsamlingen.
"Upplev där och förändra här"!
Anmälan senast 15 juni. Informationsfolder finns i kyrkan.


/Eva Karin Themar

12 apr fredag

Mörkret har inte övervunnit det

"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." - Joh 1:4-5

Vilken kraftfull mening det är. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det är talande i så många aspekter. Jag är en sån som grubblar jämt och för mig kan just den meningen användas som ett dagligt mantra i alla tänkbara situationer. Inte på det viset att jag ser varje motgång som ett stråk av mörker, utan snarare att jag vid varje situation har en möjlighet att se ljuset i det. Jag kan se att det finns en anledning till att just jag får möjligheten och lärdomen av att hantera vad jag står inför.

Just nu står vi inför ljusare tider, det är inte becksvart när man åker hem från sitt arbete. Idag när jag åkte hem från mitt jobb bländades jag gång på gång av solen även fast solglasögonen vilade på näsan. Jag lyssnade på musik och hade ett leende på läpparna samtidigt som jag hade min dagliga pratstund med Gud. Idag kunde jag tacka honom för allt mörker som fanns hos mig i höstas, för den senaste tiden har jag förstått varför jag behövde ha en tung höst. Det som var då har gett mig så otroligt mycket lärdom i att hantera mina dagar nu.

Jag blickar ut mot en vacker solnedgång och en vardag som just nått sitt slut, helgen är på intågande. Gud har målat himlen i pastell. Det är just dagar som denna man måste längta efter för att verkligen uppskatta innerligt när de är här. De dagar vi rent konkret kan se att mörkret aldrig vinner, för dagarna blir längre. Även fast vi levt i dunkel under några månader så är livslusten mer påtaglig än livsledan kan vara under hösten. Jag förstår ju givetvis att alla inte ser med samma pessimism på hösten som jag, men rent bildligt förstår du nog min liknelse.

För ett par år sedan fick jag möjligheten att dela med mig av mitt inre mörker med en person och orden jag fick till mig vid det samtalet har jag burit med mig varje dag sedan dess. Ett mörkt rum är bara mörkt fram tills du tänder ljuset och ljuset är Gud. Det är så otroligt sant. Ingen kan bestämma åt mig när det är dags, men när jag är redo kan jag tända. Först då kan jag se allt i sin helhet, jag kan sluta vara rädd eller bekymrad, jag ser varför. Det som bara var ett mörkt rum blir helt plötsligt möblerat och ombonat. Det slutar vara skrämmande och blir istället helt begripligt. Precis som kontrasten mellan höst och vår blivit för mig detta år.

För det var en tung höst, men nu målar Gud himlen i pastell. Nu får blommorna blomma och vi får äntligen uppskatta dem i sin fulla prakt. Jag förstår mitt sammanhang och jag hoppas att du får se ett sammanhang i vad du än går igenom just nu. Sker det inte nu så hoppas och ber jag att det får ske när tiden tillåter det, när du är redo att tända ljuset. Vi bor i våren, tillsammans med ljuset och mörkret har inte övervunnit det. Det kommer det aldrig att göra.

"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." - Joh 1:4-5

/Klara Frisk

12 apr fredag

Tankar från pastorn - Bön för vandringen efter påsk

Det finns en bön, som vi ibland ber efter nattvardsutdelandet i kyrkan, som lyder:


Gud, du som blev svar på vår bön,
ett bröd för vår hunger,
hjälp oss nu att vara ditt svar
till dem som saknar vad vi äger i överflöd.
Hjälp oss att höra det rop som du har hört,
förstå den nöd som du har förstått,
tjäna den mänsklighet som du har tjänat.
Uppenbara för oss ditt bords hemlighet
- ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om den bönen, och gör den gärna till min personliga bön och överlåtelse inför Herren. Bönen talar så starkt om vår samhörighet med Kristi verk i världen, att vi får vara hans händer och fötter i alla sammanhang där vi finns. Han, som gav sitt liv för oss, kallar oss att leva för honom, genom honom, i den värld och bland de människor som han älskar.

Varje tid har sina utmaningar, sina behov och sin nöd. Ropen ljuder olika, unikt för varje tid och situation. Att vara kristen är att försöka leva med öppna ögon, öron och hjärta för de människor vi möter. Vilka är behoven här? Hur kan jag tjäna på den här platsen? Kristus blev människa i en unik tid, på en specifik plats, men han fortsätter att födas i våra hjärtan när vi tar emot honom. Därför behöver Ordet ständigt få ta kropp och uttryck så att det kan svara på sin samtids frågor och behov. Så att det kan få bli ett bröd som mättar.

Vilka är vår tids stora utmaningar och frågor?
Klimathot, immigration, mänskliga rättigheter, psykisk ohälsa... Kristen tro är inte främmande för de utmaningarna, även om inte allt benämns ordagrant i vår bibel. Men genom att se på Jesus och läsa om hur han mötte människor så kan vi ändå få en fingervisning om hur vi bör agera. För det är genom att se på Kristus som vi kan få en bild av Guds eget hjärta. När Jesus söker upp de utstötta, de marginaliserade, så lär det oss något om vilken som är vår kallelse. När Jesus säger till Maria: "Inte heller jag dömer dig" (Joh 8:11), så lär det oss något om hur vi bör bemöta varandra. Och när Jesus dör på korset så talar det starkare än alla andra språk om kärlekens och tjänandets väg.

Vi kommer aldrig att ha alla svar. Men vi kan hitta riktlinjer och förhållningssätt som hjälper oss framåt. Vägen börjar vid korset, och i dess skugga och i uppståndelsens ljus får vi vandra. Kanske med den här bönen i fickan?

/Johanna Fredrixon

12 apr fredag

Missionsrådet berättar

Klimatfasta

Så har vi gått in i fastan. Equmeniakyrkan centralt uppmuntrar oss i år att klimatfasta. Att fasta betyder att vi avstår från något, inte nödvändigtvis något dåligt, men det vi vinner är alltid något bättre.

Vad innebär då Klimatfasta? Equmeniakyrkan tänker att vi ska
* avstå från resor som använder fossila bränslen (i alla fall minska)
* tänka på våra matvanor (minska matsvinn, äta mer närproducerat, vegetariskt, ekologiskt och efter säsong)
* konsumera mindre. Hellre handla second hand och återvinna.

Jag citerar några rader som står på Equmeniakyrkans hemsida:
"Vi är skapade till Guds avbild och är själva en del av skapelsen. Vi bär som människor ett unikt ansvar att vara Guds medarbetare, förvaltare och medskapare."

De skriver också "Att fasta är alltid frivilligt och aldrig ett mål utan alltid ett medel."

Sista klädinsamlingen
Jag fortsätter på samma tema. Det är snart dags för klädinsamling igen. Mellan onsdagen den 24 april och tisdagen den 30 april (Valborgsmässoafton) finns det möjlighet att lägga in fina, rena och bra paketerade kläder och skor i hästtransporten vid kyrkan. Det här är den sista insamlingen som vi anordnar tillsammans med projektet "Brobygget". Hela projektet med utbyte mellan Estland och Sverige, där vi främst deltagit med klädinsamling, avslutas med ett avslutningsmöte i Nässjö lördagen den 4 maj. Då får vi bland annat besök från Estland och tillfälle att tacka Gud för allt det fina som de här 11 åren bidragit till.

Tisdagen den 21 maj hjälps vi åt att lasta trailern i Ekenässjön. Hoppas det vanliga gänget har tid att hjälpa till.

Fairtradekväll fredagen den 10 maj
9 Ä 12 maj är det Fairtrade Challenge. I år frångår vi vår tradition med Fairtradecafé och istället anordnar Missionsrådet en Fairtradekväll i kyrkan fredagen den 10 maj klockan 18.00.

Vad var det nu igen som Fairtrade stod för och varför ska man handla Fairtrade? Kvällen kommer att friska upp vårt minne. Vi får besök och givetvis kommer vi att få god kvällsfika (med Fairtradeprodukter).
Tips! Ni som tänker vara med på UK-övningen är välkomna att fika innan.

Jag vill avsluta med ännu ett citat som jag hittade i en folder tryckt 2009. Esther Wangari Thiru som är rosodlare från Kenya säger vid ett besök i Sverige:
"Om fem år tror jag att alla kommer att köpa Fairtrademärkta rosor med glädje, övertygade om att det förändrar någons liv någonstans."


/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

12 feb tisdag

Varför fasta inför påsk?

Att fasta handlar om att avstå någonting i sitt liv för att bereda plats för någonting annat, för någonting bättre. Ibland "ser vi inte skogen för alla träd". Vi hittar inte det vi behöver i väskan för att det är så fullt av så mycket. Vi rotar och letar och rafsar runt. Och det är mycket som lätt tappas bort när det blir för mycket av allt, som tacksamhet till exempel.

Fastan är ett erbjudande om att i något område av livet göra en välbehövlig upp- och utrensning. Bereda plats, lägga tillrätta det som halkat snett och kanske finna något som gått förlorat. Det finns inget egenvärde i själva utrensandet eller i avhållsamheten: det är ju vad som händer med oss och vad som föds i det utrymme som uppstår som är det intressanta och spännande! Tänk bara hur Gud kan överraska oss, förbluffa oss, när vi utökar hans spelutrymme lite i våra livÄ

Vad skulle hända om du till exempel avstod från att surfa på mobilen, eller avstod sociala medier, under fastan? Drygt 40 dagar utan surf. Sammantaget handlar det nog om ganska mycket tidÄ Kanske skulle du få syn på vissa rätt så viktiga saker. Kanske inte. Men tänk om du då samtidigt bestämde dig för att istället för att surfa en halvtimme varje morgon eller kväll skulle läsa en stund i din Bibel, eller i en andaktsbokÄ Vad skulle kunna hända då? Eller, rättare sagt, vad skulle inte kunna hända?

Jag vill uppmuntra dig, oavsett vem du är, att fundera över om det finns något i din vardag som du skulle må bra av att avstå under en period. Finns det något som du har, eller gör, som du lever mycket med, men kanske egentligen inte behöver eller i längden mår bra av?
Fastan är ett ypperligt tillfälle att våga prova ett annat sätt, våga gå en annan väg än den upptrampade stigen.

Equmeniakyrkan inbjuder alla som vill, församlingar och enskilda, att detta året delta i en Klimatfasta. Det innebär att man under fastetiden innan påsk är extra noga med att försöka tänka klimatmedvetet vad gäller särskilt tre områden: transporter, mat och konsumtion. Du som vill inbjuds att testa på en klimatomställning under en avgränsad period Ä något som kan bli en väckarklocka och en viktig symbolhandling, inte bara för dig själv utan också i solidaritet med en värld som blöder. Exakt hur din klimatfasta ska se ut är upp till dig att bestämma. Kanske handlar det om att åka kollektivt till arbetet och låta bilen stå under veckorna. Eller varför inte prova på att äta vegetariskt några gånger i veckan? Eller avstå från att handla allt sådant som inte är absolut nödvändigt under den här perioden? ÄVad skulle kunna hända då? Eller rättare sagt, vad skulle inte kunna händaÄ?

Jag är övertygad att om vi lägger våra liv i Herrens hand, stort som smått, så kommer han att välsigna det. Men exakt hur, och på vilket sätt, det återstår att se för den som vågar prova.

Smaka och se att Gud är god! Ps 34:9

Vill du läsa mer om Klimatfasta 2019, gå då in på www.equmeniakyrkan.se/klimatfasta


/Johanna Fredrixon

12 feb tisdag

Tankar från pastorn

Snön lyser vit och lyser upp landskapet. Nytt år och nya utmaningar. Det är en ganska märklig tid vi lever i. Församlingen är verkligen en källa i vår tid. Det är ju faktiskt i gemenskapen som verkliga saker händer och verkliga band uppstår. Och ju mer jag lyssnar på nyheterna och på människor jag möter, desto mer övertygad blir jag att vår vision är helt rätt. Vår församling utgör en viktig pusselbit i den enda viktiga motkulturen. En motkultur som får förmedla verkligt hopp i mötet med vår Skapares syfte. En hoppfull stillhet finns där för oss. Jag tänker på hur fridfull vår kyrksal är, och vilken varm energi som finns där när församlingen samlas. Tända ljus, närvaro, en rörelse med meningsfullt fokus på växtkraft - ofta ur ett kritiskt läge på knä - till att vi får resa oss raka och sträcka oss mot himlen i lovsång och bön. Jag skulle vilja ge dig en del av den växtkraften, hoppet och stillheten genom den här texten.

Ett sätt för mig att hitta tillbaka till ett fokus på Gud är att andas en bön. Jag andas in medan jag tänker på Gud med orden Du är min GudÄ Sedan andas jag ut och ber i andningen: Jag är dinÄ Med andningen kan jag söka Guds närhet genom Guds Ande och överlåta mitt liv till Honom igen.
En annan andad bön kan vara: Jag andas in Guds Ande, jag andas ut att jag är dinÄ Kanske bär de här orden, kanske vill du forma egna ord till din andning. Orden är inte tänkta som istället för bön utan som ett insteg till bön, eller ett sätt att fortsätta livet med en djupare andlig närhet.

/Joel Samuelsson

12 feb tisdag

Missionsrådet berättar

I samband med församlingens årsmöte i november togs en avslutande insamling upp till Estland via Brobygget. Onsdagen den 24 april till den 30 april sker sista klädinsamlingen.

Equmeniakyrkans internationella arbete uppmärksammas ju alltid från första advent till sista januari. Den här gången går insamlingen under namnet "Låt oss sprida hop". Medvetet felstavat för att det satsas på att ge fler tillgång till skolgång och då bland annat lära sig stava. Utbildning är den säkraste vägen ut ur fattigdom och ger möjlighet att styra över sitt eget liv. Vi samlade in 23 864 kr på Annandagen och sedan tillkommer det som satts in via autogiro. Förra året var det nästan 12 000 kr så det kan nog vara ungefär lika mycket i år (siffrorna gick inte att få fram till nu när jag skriver). Tyvärr sjunker våra insamlingsresultat. Förra året var det 10 000 kr mer och för tio år sedan (2008) samlade vi in 53 448 kr.

"Hälsa för alla i Kongo" är vår församlings nya ekonomiska satsning. Folder med information finns att ta på kyrktorget. Det är ett projekt som drivs av Equmeniakyrkan och vi kommer att stötta det bland annat med 10 % av missionsauktionens resultat och nästan en tredjedel av Prylladans överskott.

I Smålandstidningen fredagen den 11 januari 2019 gick att läsa en artikel om valet i Kongo-Kinshasa. Det är många frågetecken kring om valet gått rätt till. Romersk-katolska kyrkan i landet hade valobservatörer på plats och de visade på många fel. Nu är Felix Tshisekedi utsedd som vinnare med 7 miljoner röster före Martin Fayulu med 6, 4 miljoner.
Kongo-Kinshasa är ett av Afrikas största länder med rika naturtillgångar, men som plundrats många gånger och vanskötts. 1998 - 2003 var det krig i landet och det är fortfarande oroligt i öst. Minst 3,3 miljoner har mist livet i det kriget. Vid årsskiftet 2018/2019 hade landet 5 miljoner internflyktingar.

På Equmeniakyrkans hemsida uppmanas vi att be för Kongos befolkning och land så de får en president och regering som vill det bästa för folket.

Om du vill ge bort en present som förändrar världen kan du på Diakonias hemsidas gåvoshop köpa allt från ett Kritpaket för 22 kr, ett Hygienpaket för 64 kr till en stund tillsammans med en dramapedagog för barn i flyktingläger för 746 kr.

Open Doors påminner oss också att inte glömma att be för våra kristna systrar och bröder i världen.

Till sist ett tips! Om du vill ge bort rosor eller choklad (kanske i samband med Alla Hjärtans dag), välj då Fairtrade. Det motverkar fattigdom och ger människor bättre levnadsvillkor.


/Missionsrådet genom Eva Karin Themar

2 nov fredag

Tankar från pastorn - Den tynande lågan släcker han inte

Jes 42:3.

Med mörkret kommer också behovet av att tända ljus. Under allhelgona
tänder vi särskilda ljus: ljus för dem vi saknar och för dem som har gått före oss. Under julen tänder vi ljus för friden och hoppet och för det nyfödda barnet i krubban. Och lite längre fram, vid Kyndels-mässodagen, är ljuset som brinner symbolen för uppenbarelsen.

Den brinnande lågan har ett starkt symbolvärde för oss. Den hjälper oss att konkretisera det vi bär på av längtan, av sorg och av hopp. När vi tänder ett ljus ger det oss känslan av att ändå kunna "göra något", i en till synes hopplös situation. Det är som att vi med ljusets hjälp riktar en strålkastare mot himlen, en nödraket till Gud. "S.O.S. Här är jag! Se mig, och hör min bön."

I Uppenbarelsebokens åttonde kapitel kan vi läsa om hur alla de heligas böner stiger med röken från rökelsekaret upp till Herrens tron. Undermedvetet kanske det är samma bild som vi bär med oss när vi tänder vårt ljus: att Herren vet vad just det ljuset symboliserar, och vårt hjärtas bön förs med röken inför Herrens ansikte.

I Bibeln är också elden, lågan, en bild för Gud och Guds närvaro. I templet i Israel brann ständigt en låga som ett uttryck för Guds närvaro, och inte sällan väljer Gud att uppenbara sig och sin vilja just genom eld. Att då i den mörkaste natt välja att tända sitt ljus är därför en kraftfull manifestation av tro och av hopp. Det är inte att "gripa efter ett halmstrå", det är att luta sig mot tron och mot Herren, som mot en klippvägg. Att tända sitt ljus är att våga falla, och att upptäcka att man är buren.

Med önskan om Guds rika och ljusa välsignelse!
- Johanna Fredrixon

Om bloggen

Här delar församlingsmedlemmar med sig av sina upplevelser i vardag och helg.

Våra pastorer har skrivit många texter i vårt tryckta programblad och några av dem publiceras här.

Vårt aktiva missionsråd berättar om lokalt och globalt missionsarbete.