Vi har haft det så bra

Jag träffar studenterna och jönköpingsborna Alexander Herbertsson, 23 år, Martin Jonliden, 24 år, och Erik Gerhardsson, 23 år, över en lunch i centrala Jönköping för ett samtal om studierna och livet.

Alla tre har de senaste åren flyttat hemifrån och påbörjat en ny tillvaro i en ny stad. Det har nu gått några år sedan studenten och vi pratar om hur livet ser ut idag, jämfört med för bara några år sedan. Det är roligt att höra att alla tre verkar nöjda med sin tillvaro och beskriver att de trivs med både studier, fritidsaktiviteter och staden de bor i. De lyfter också alla fram vikten av goda vänner, både de vänner som de har kvar från uppväxten och de nya som de lärt känna under tiden i Jönköping.
- Det mesta är väldigt bra, säger Erik.
Jag frågar om de tror att deras 15-åriga jag skulle blivit förvånade om de fått höra om hur livet skulle komma att se ut knappt tio år senare, och det svarar de alla tre "Ja!" på, med bestämdhet. Martin läser idag till gymnasielärare i historia och religion. Erik studerar internationella relationer och Alexander läser till byggnadsingenjör.
- Jag var ju säker på att jag skulle vara fotbollsproffs, säger Alexander.
- Men det är du ju! invänder Martin och Erik. Du är i alla fall den bästa av alla oss här vid bordetÄ säger de och tittar på varandra och flinar.
- Jo, men jag skulle ju vara utomlands, tjäna miljarderÄ Men jag tror kanske ändå att jag hade en baktanke om att bli ingenjör redan då.
- Jag hade nog inte trott att jag skulle vara så trygg i mig själv som jag är idag. I tonåren var man så osäker, säger Erik. Att jag sen skulle landa på en så trygg plats och vara så trygg i mig själv skulle nog förvånat mig.
- Jag hade aldrig trott att jag skulle läsa till lärare, inte en chans, fyller Martin i. När jag var 15 hade jag bara fotboll i huvudet, och dataspelÄ

Jag frågar om de har något råd till en person som just nu står inför att sluta skolan och påbörja sitt vuxna liv. Det är ju inte helt ovanligt att man kan känna en viss oro och vilsenhet när man inte riktigt vet hur allt ska bli och vad man vill göra av sitt liv.
- Ta det lugnt! säger Martin med eftertryck. Det är verkligen ingen stress. Bara gör det som känns rätt.
- Det är viktigt att våga testa på olika saker, säger Erik. Och att våga misslyckas. Alla är så olika och det är svårt att veta vad som passar en själv innan man har provat. Många kommer att ge dig råd och tycka en massa saker, men man kan inte veta själv vad som är rätt förrän man har provat.
- Det tror jag att jag kan ångra lite. Att jag varit så inriktad på vad jag ska göra. Även om det känns bra nu hade jag kanske velat testa på lite mer, säger Alexander.

Innan vi avrundar vårt samtal frågar jag killarna om det är något särskilt som de tar med sig från sin uppväxt i församlingen och ingarpsbygden; något som de har nytta av i livet som det ser ut idag.
Alla tre menar att de har fått med sig värderingar från uppväxten som de bär på än idag; synen på allas lika värde och att försöka möta människor med ett öppet sinne oavsett vem de är.
- I kyrkan har man lärt sig att kunna prata med alla och ha en vänlig inställning till alla, både äldre och yngre, säger Martin.
Men alla tre lyfter också fram baksidan med en väldigt trygg och tajt gemenskap i bygden och i kyrkan; något som de upplever också kan leda till instängdhet.
- Givetvis har man fått med sig jättemycket under uppväxten i kyrkan, men vi har nog varit ganska stängda och ibland haft svårt att ta in nya människor, säger Alexander.
- Ja, det är nog något man kan jobba på mer och våga vara lite mer "open minded", fyller Erik i.
Men även om allt inte varit rosenskimrande så säger alla tre att de tror att de kommer att flytta tillbaka till bygden längre fram i livet.
- Vi har haft det så bra, och har nog tagit med oss mycket som man inte tänker på... säger Alexander.
- Jag tror kanske att vi till stor del är där vi är idag på grund av den uppväxten och den tryggheten vi har fått, avslutar Martin eftertänksamt.

/Johanna Fredrixon