Allt av nåd

"Allt av nåd" stod det på den korsstygns-broderade tavlan som hängde i vardagsrummet hemma i mormors hus. Allt av nåd. Den var en del av det varma hem vi ofta besökte, det var en självklarhet, inget att ifrågasätta. Känner du att allt är av nåd?

Vi lever just nu i en värld med obegränsade behov. Varje dag blir vi påminda om att människor flyr för att överleva, flyr från orättvisor, flyr från våld. Barn, unga, gamla, människor som är mitt uppe i livet, människor som du och jag. När de lämnar allt de har, när de sitter i en ostadig gummibåt på ett stormigt hav, när deras fötter blöder efter de långa vandringarna. Tror du att de känner att allt är av nåd?

Under mina månader som följeslagare i Östra Jerusalem mötte jag dagligen människor som levde med orättvisan som sin följeslagare. Jag fick se hur människors hem förstördes och drömmar om ett vanligt liv raserades av bulldozers. Barn blev hemlösa för att de bodde i ett hus där det istället skulle byggas väg för bosättare. Jag tror inte de människor jag fick följa där upplevde att allt är av nåd.

Nära oss i vår vardag möter vi nästan dagligen medmänniskor som mår dåligt. Ensamhet är en utbredd känsla hos många äldre. Många unga kämpar med psykisk ohälsa, känsla av att inte vara omtyckt, att inte vara tillräcklig, att inte hitta vad som är mitt rätta jag. Orkar man då tänka att allt är av nåd?

Våren börjar så sakteliga göra sig påmind. Mörkret byts mot ljus. Fler och fler träd och buskar knoppas och snart slår livet och blommorna ut. Naturen får ny energi. Vi får tillsammans hjälpas åt och vårstäda, ta in det nya livet. Vi får dela med oss av vår tro och vårt hopp, att allt är av nåd. För det är väl ändå det som är vår tro. Hur omöjligt det än kan kännas och upplevas. Hur banalt eller radikalt det än kan låta.

Jag har en likadan tavla som den som hängde hemma hos mormor. Den är köpt på en loppmarknad någonstans. Just nu sitter den inte uppe utan den ligger i min hylla där jag förvarar lakan och dukar. Kanske en dag känner jag att allt är av nåd. Kanske får den en dag sitta uppe på en av mina väggar och påminna mig om att allt faktiskt är av nåd.

/Sofia Magnusson

Bilden föreställer kors inpräntade på väggarna i Gravkyrkan, Jerusalem.